Vad har du gjort i maj?
Hur borjade mitten av var resa? Vi tog oss den 28:e april med buss till Ho Chi Mihn/Saigon och borjade ata nudelsoppa (pho) och gott grillat flask som tokar. Och det ar val det vi har hallt pa med tills nu. Pa skilda platser det vill saga.
Faktum ar att vietnameserna ar nagra riktiga veteraner vad galler grillad mat, och Marinad!
Tva svettiga tjejer pa en cyclo i Saigon. Efter denna bilden borjade vi trana, for ett tag iallafall.
Ho Chi Mihn gjorde oss lika lamslagna som storstaderna brukar sa vi tog oss vidare soderut till Phu Quoc. En stor och omtanksam o. Julia tyckte tillvaron var ospannande sa hon tryckte sitt ben mot ett avgasror pa en moped. Sen kande hon sig levande igen. Det lilla trakiga med detta var att Julia inte skaffade sig en "Saigon Kiss" av vanlig turistrang (alla har dem) utan ett Saigon Grovhangel - 2:a gradens brannskada, fick vi reda pa 12 dagar senare nar infektionen gatt alldeles for langt och vi inte langre kunde ignorera det. Doktorn rekommenderade mycket antibiotika och forband - en lite striktare behandlingsmetod an varat "lat kroppen ta hand om det, lufta lange och val!".
Vi hade en underbar dag med massa moten med lokalborna pa on, da vi hyrde varsin moped och korde runder. En massa tid och lasning vid stranden och uppraggning av vietnamesiska brudar pa kvallsmarknaden i staden. (Vi forstar oss fortfarande inte riktigt pa varfor de var tvugna att forcera oss fula snack-halsband och betala dem utan att ge oss chansen att andas... Intressant mote, sannerligen!)
Vi unnade oss jattemysigt boende pa on, en bungalow med nara avstand til vattnet, och Mycket grillad fisk.
Phu Quoc var en stralande utgangspunkt for att upptacka sodra Vietnam och Mekong deltat lite. Julia sokte spanningen aven i Mekong. En kvall i deltastaden Can Tho, nar vi satt och grillade blackfisk bestamde sig Julia for att kasta ner Marias kamerafodral i floden. Bara for att sedan kunna fiska efter det, sittandes pa huk och fiskande med fotterna. Sen kasade otroligt langsamt och hjalplost ner i det ackliga bruna vattnet. Den heroiska Maria skrattade gott och passade pa att ta bra semesterbilder, innan hon gjorde Ingenting for att hjalpa till.
I Can Tho slog vi till pa ett slags dunderpaket som var hotellagare snickrade ihop till oss. Det startade redan nasta morgon 5.30 med frukost och soluppgang pa floden. Dagen fortsatte pa floden med flytande marknader och besok pa nudelfabrik. De flytande marknaderna var verkligen ett intressant fenomen. Vi visste val inte riktigt vad vi vantat oss men kanske mer en marknad som flot pa pramar eller nagot. Men i sjalva verket handlades det med gronsaker, frukt, klader och drycker fran bat till bat. Sarskilda omraden i floden var utsatta att vara marknadsplatser. Allting pagick valdigt tyst och metodiskt. Det var en hapnadsvackande syn.
Vart dunderpaket gick vidare med bil till Vihn Long for en natt pa ett homestay. Detta har vi forstatt ar en turistfalla och ar lika "hemma" som vilket guest house som helst. Men vi fick avnjuta en av de basta maltiderna vi haft i Vietnam, och detta i sallskap av ett fortjusande franskt syskonpar.
Nasta dag var hemsk. Maria hade feber och vart dunderpaket drog oss med till ett avskyvart zoo. Var guide maste forlorat livshoppet nar han sag sina kunder forkrossade over minimala burar, djurmisshandel och avklippta vingar. Usch!
Strutsridning, tjoho... och bjornburar.
Sista delen av paketet var en biltur till Mui Ne, ett stalle vid kusten.
Mui Ne var Semester. Pool, bok, frukt, fisk och ett avbrott i form av sanddynebesok! En mycket besynnerlig naturforeteelse - en stor hog med vit sand och en stor hog med rod sand, omgivet av sjo, skog, hav, akrar och vardagsliv. Vi betalade en slant for att lana en platlapp av en unge for att ta en aktur pa sanddynerna. Liksom vid besoket till nojesparken i Kuala Lumpur, forvantade vi oss nu hisnande farter ner for de slata dynerna. Resultatet har vi pa film, och det ar allt annat an hisnande...
I Mui Ne satte vi oss i en minibuss som Maria forst trodde skulle ta oss till den "stora fina bussen", men icke. Denna lilla buss korde oss hela vagen (vag och vag, det var val mindre hal utanfor vagen an pa...) till bergsstationen Dalat. Med lite frisk luft i lungorna kande vi oss peppade for en manikyr(?) och extra klodd med byte av hotell - latt vart det med tanke pa den underbara frukosten det senare serverade och massageduschen!
Var andra dag i Dalat besokte vi "Crazy house" som var som taget ur Alice i underlandet.
Banan-kopar-aventyret som blev ett 16-gratis-bananer-aventyr! Fran Dalat tog vi en buss mot Hoi An och efter ett byte i Nha Trang och en natt med fotterna nerstoppade i satet framfor, var vi framme. Vi hittade ett hotell som var fantastiskt och som vi fick betala ratt sa mycket for. Men svanarna pa sangen, poolen och en harlig frukostbuffe vagde upp for priset.
Hoi An var var favoritplats i Vietnam, gatorna fyllda av skradderier, sma affarer, mysiga restauranger och massa gula gamla rejala hus.
Redan forsta dagen la vi in en bestallning pa varsin klanning och varsin trench coat pa ett av dessa skradderier. Det var ocksa nu nagongang Julia insag att det inte langre holl att lufta saret och krop till en lakare. Med bandagerat ben, nya klanningar och ett glatt humor begav vi oss ut for en god middag, en god flaska vin och senare ett glatt gang britter.
Nasta dag var vi lite lugnare och mos mest rundor. Provade forsta utkastet pa vara klader, aterbesok hos farbror doktorn och mysmiddag. Kvallen spenderandes framfor TV:n dar det var en javla massa Victoria's Secret. Det var sanslost.
Sen var det dags for lite fart! Vi flyttade till ett nytt, annu dyrare hotell, men nu av en riktig anledning - EN DAG TILL MARIAS 20-ARSDAG! Vi firade dan fore dan med att hyra en cykel och ta oss runt bland de fina gamla byggnaderna i stan. Vi tog aven en liten avstickare och cyklade langs flodkanten utanfor turistomradet. Dar fick vi se riktiga manniskor!
Pa kvallen stotte vi forst pa tva amerikaner som bjod oss pa forfodelsedagsmiddag. Sen stotte vi pa en grupp, som vi bestamde oss for att ansluta oss till. De var ute pa paketresa genom Vietnam (dock inte lika dunder som var...) och eftersom de satt pa samma bar som oss, sa tedde det hela sig naturligt. OCH SEN stotte vi pa tva svenska brudar att supa med! Fest blev det hur som helst med allihopa!
Manga manga festbilder... Och detta var bara dan fore dan! Inte alls planerat, som ni kan se pa kladseln. Ursprungliga planen var att se en traditionell dansshow och ha mysmiddag. HAPP!
Marias fodelsedag firade vi med brakfrulle pa vart jattefina hotell, innan vi gick for den slutliga provningen av kladerna.
Pa kvallen drog vi pa oss vara nya fina klanningar, fonade haret, malade pa eyeliner och sen begav vi oss ut pa det aventyr som kallades Julias fodelsedagsmiddag for Maria! En 8-rattersmiddag pa en mysig balkong. (Ah vad fint Julia fixade for mig, ska ni veta darhemma! Finiskulan TACK!)
Sen kan vi ju inte noja oss med bara middag nar var kara Majsan har fyllt 20. Naj naj! Vi motte upp med den darade gruppen igen och vi drog allihopa till King Kong bar som lovade "free Rum and free pool table dancing!" - vem kan motsta det?
Sen att vi och var kara grupp var de enda dar ar detaljer va?
Vad som hande sen gick ruskigt snabbt. Morgonen efter slapade vi oss upp sex, for att njuta frulle innan vi tog bussen till Hue - en gammal stad som pastods vara trevlig. Under natten hade ett sar pa Marias fot utvecklats till en stor rod och bultande planet till fot... Vi bestamde oss for att inte lufta det. Doktorn med en gang! Sjukhuset i Hue var val ungefar allt vi sag av Hue. Det kandes som en stad man skulle vandra runt i och vandring ar inget som rekommenderas till en inflammerad fot. Stelkrampsspruta och en massa antibiotika var vad som rekommenderades.
Samma kvall satte vi oss pa ett nattag till huvudstaden Hanoi.
Vid femsnaret anlande vi till Hanoi och hade ingenstans alls att bli av. Vi at frukost pa gatan och sen en gang till pa ett litet cafe under tiden som vi vantade pa att en resebyra skulle oppna. Sa fort den hade oppnat stormade vi in och bokade tva biljetter till en kryssning i Halong Bay PRONTO! Och javisst, en halvtimme senare blev vi upplockade av bussen och fick vart forsta mote med vara nya reskamrater. Tre robusta man fran Nya Zeeland, ett hollandsk/vietnamesiskt par, en amerikans tjej och ett ytterst mail wife-igt par.
I kryssningen ingick en harlig sjuratterslunch innan vi gjorde ett litet avhopp for att se "amazing cave". En javligt stor grotta, men vet inte om den var sa sjukt amazing egentligen.
Nar vi kom tillbaks blev det bad, med hopp fran dacket, drinkar, varrulle-lagning pa dack och elva(!)rattersmiddag.
Nasta dag vaknade vi upp till kluckande fran havet och efter att ha serverats frukost begav vi oss ut i kajaker for att se landskapet lite narmare. Resten av dagen efter det fick vi slappa och ha det trevligt tills det var dags att ta bussen tillbaks till Hanoi igen.
I Hanoi hade vi sedan innan bokat nattag till Sapa redan samma kvall som vi kom tillbaks, allt for att slippa storstadstristessen.
Nu skriver vi inte sa detaljerat om Sapa, for det hande inte sa mycket och for att vi ar fruktansvart trotta pa att sitta har nu. Men Sapa var valdigt fint och mysigt och byborna var gulliga om an lite barbariska i sin djurhantering pa marknaden... Och landskapet var FANTASTISKT!
Pa vagen tillbaks fran en helgmarknad sag vi Kina!NU FAR DET RACKA! Vi ar i skrivande stund i Hanoi, men imorgon drar vi till....
BBBBAAAAAAAAAANNNNGGGGKKKOOOOOOOOOOKKK!!!!!!!!!! KRIG!
Bokstavligt talat
Eftersom det bara var fyra pers som kommenterade, sa har vi nu bestamt oss for att vi inte tanker unna er nagra bilder i det har inlagget. Som ett kollektivt straff. Bilder kommer skickas personligen till de som varit fina!
Lutta: Visa Luleavaren vem som bestammer! Dra pa en sommarklanning, din vita varjacka och ett par glajjor. Med en chic partyvaska over axeln ar du redo mota varens alla happenings som en sann cosmogirl! Maj 2010 kommer bli en hektisk manad for stenbockar, men se till att krydda vardagen med tequila pa en uteservering da och da. Boosta ditt sjalvfortroende med att kopa ett par glammiga high heels och varfor inte lite nya slingor i haret? Karlek: Han sager "Jag ska bara ner och kopa snus."? Han menar "Nu ska jag kopa rosor och choklad till min alskade Lottis!"
Kontentan av detta: att vi saknar var partyluttis och att lasa skittidningar. Hoppas allt gar bra med skolan och halsa till lille Fredrik!
Frida: Ah Selma! Vi hade nastan kunnat tanka oss att bestalla en flygbiljett hem nu, for att fa se Selma som valp! Ser fram emot volleyboll och bullar pa stranden vid stugan med er. Tack for alla fina kommentarer! BTW Marias arm Ar sjukt valtranad.
Mamsen Eva: Det finns sa mycket fina saker i Salshog jag langtar efter. Er (!), bersan, sondagsfrulle pa dacket (den langtar till och med Julia efter), "det oppna landskapet", Bengt och fika, fika, fika. Det kommer bli mycket mumsig mat i bersan kan jag lova! Du ar fin som kommenterar sa mycket mamma/moster!
Kan du inte be pappa smalla ihop en lerugn forresten, sa jag kan laga litta tandoori chicken med naan i sommar.
Jakob: Oh! Ska bli gutt att aka bil, lite for fort, med dig nar du hetsar till de beatsen! Vi har hort ryktas om det lite, anda hit! HAR HAN VARIT OTROGEN?! Ingen vet riktigt vad det ar som har hant har.. Har kanske Metreologen i Anchorman hanglat upp nagon brud in public och folk trodde att det var Jonas?
Vi ser bada fram emot att ola och vara hansynslosa med dig. Julia ser lite mer fram emot att ligga skeeed!
Mammannika: Trots att du inte kommenterat pa detta fortjanar du lite cred for tidigare kommentarer och for att ha foljt med pa sidan av. Kvinnan som lurar bland mail och sms! LOL!
Hannse: Du ar sannerligen en besynnerlig man. Men tack... for kommentaren? Som du vackert papekade sa svettas vi vildt, sa skulle val mer saga att vi klar oss varmt nar det ar varmt. Allt som oftast ater vi utmanande cigaretter med porriga kungar i uppratta poser. Far vi det Fancy Hannsy?
Nog nu!
Vi befinner oss i Phnom Penh, huvudstaen i lilla landet strax under lagom, Kambodja. Men bara i ett par timmar till; bussen ar bokad och visumet ar under behandling for... Wait for it... VIETNAM!!! YEEY!
Mer om det nar vi vet nagot om det. Och har druckit Saigon-ol.
Phnom Penh ar poppis hos motorcyklister. Eller ar motorcyklar poppis i Phnom Penh? Vilket kom forst, agget eller honan?
Vi har akt tva stycken pa en motorcykel, exklusive forare och utan hjalm. Oj vad osvenskt och busigt va? Far man gora sa? Annu osvenskare kanns det med de som sitter 4 vuxna pa en mc, exklusive forare. Eller en san sak som att cykla runt med en katt pa ramen. Efter det valstadade Malaysia kanns det som att vi har kommit till ett Indien light har. Med sma charmiga detaljer att titta pa overallt.
Men att titta pa spexiga mc-konstellationer ar inte allt vi har sysslat med. Det finns ju en morkare sida ocksa. Var forsta dag i Phnom Penh tog vi oss till Killing Fields, strax utanfor stan. Det ar ett av de omraden som Khmer Rouge under slutet av 70-talet anvande som avrattningsplatser. Numera finns dar ett museum och ett monument, fyllt av skallarna fran hundratals offer for denna ondska.
"The city-dwellers were deported to the countryside, where they were combined with the local population and subjected to forced labor. About 1.5 million Cambodians are estimated to have died in waves of murder, torture, and starvation, aimed particularly at the educated and intellectual elite." http://en.wikipedia.org/wiki/Khmer_Rouge - var god las.
Nagot som var om mojligt annu mer gripande och som satte oss in i det annu mer, var besoket pa f.d. fangelset (dessforinnan lag- och mellanstadieskolan) Teoul Sleng, dar tusentals offer hade torterats och hallts fagna under de sista manaderna av sina liv. De forna klassrummen var fyllda av orakneliga hjartskarande portrattfoton av fangarna, aven mycket och bra lasning om handelseforloppen och forhallandena under den tiden.
Vara andra dagar har spenderade vi till att besoka National Museum, Royal Palace, Central Market och lite valgorenhet genom lunch och moralhandel pa FRIENDS restaurang och shop. Mycket tid har spenderats pa de mysiga serveringarna langs River side och lite pa postkontoret!
Idag at vi frukostbuffe :D
Alskar er eller gillar er mycket! Tjatja!
Bildligt talat
Forsta dagen i Siem Reap hangde vi mycket vid datorn och surfade, en liten sot flicka ackompanjerade oss och varje gang en bild pa Elna dok upp pa skarmen utbrast hon i ett Ouuuh!! Hon gillade det sa mycket att hon tog en bild pa det med Julias kamera.
Var forsta dag av tempelutforskande valde vi att ta en tuk-tuk till Angkor Wat, huvudattraktionen i denna tempelskog.
Da vi satt och lunchade fick Maria syn pa ett gang buddhistmunkar som sag spexiga ut mot Angkor Wat i bakgrunden och bestamde sig for att smygfota dem. Smygandet gick sadar, men resulterade i att munkarna kom fram och fragade om de fick ta en bild med oss... Far de gora sa? Nej. Inte sa hard core-munkigt enligt oss.
T.h. dod fladdermus.
De flesta statyer var halshuggna, det tyckte vi var synd.
Om munkar far fraga oss om de far fotografera oss, sa tycker vi att vi far fraga bedarande barn om vi far fotografera dem. Och bedarande barn tycker att de far fotografera Elna.
Forovrigt ar manniskorna har otroligt snalla och fina, manga ar valdigt vackra.
1 
2 
31. Ett sallsamt mote...
2. En flicka som gick och samlade tomma pet-flaskor, men som anda stallde upp pa fashion shoot.
3. En aldre flicka, som ocksa sysslade med flasksamling och fashion.
Ursakta att det enbart ar bilder pa Julia och att de ar sa manga.. Men hon var sa snygg pa den dagen! Och Maria holl i kameran.
Andra dagen av tempeltrekkande hyrde vi oss en man. Han hade lyckligtvis en tuk-tuk som han ville kora runt oss i. JA!
FETINGFEJS!
Forresten! Grattis Jakob, du ska bli pappa! Och grattis mamma Annika och pappa Lennart: Ni ska bli morforaldrar!
T.h. Rokelse. Som fan.
Nan som vill ha rov? Maria har redan fatt tre barn...
Huvudsyftet var att fotografera Julia vid detta magnifika trad, men det blev en helcharmig bild pa ett lekfullt mote istallet.
Vackra kambodjanska ansikten och ett otroligt frascht Juliaansikte.
T.h. Ett inte sa sallsamt mote.
Bara lite fina tempelbilder.
Tempeldans, tempelmupp, tempelfinkusin, tempelturisttrupper
Lite fler fina tempelbilder.
Det var inte svart att fa till dessa fina tempelbilder. Vi var omgivna av vackra farger, vackra manniskor, leende munkar och inspirerande miljoer. En drom for varje fotograf, amator som proffs.
Hur ska man kunna lata bli att kopa "Three for just a dollar!"?
Hon ar formodligen i samma alder som Julias brorsdotter Katinka. Men samtidigt som Katinka gar pa dagis, leker med kompisar och drommer, sa gar denna flicka barfota kring ett tempel och forsoker salja precis samma saker som alla andra forsoker salja till oss. Och drommer?
Ovan: Vart ride for dagen!
Nedan: Vart ride for nasta dag!
Var sista dag bland templen i Angkor bestamde vi oss for att ta oss fram med cykel, vilket vi egentligen bestamt oss for de tva foregaende dagarna ocksa men aldrig genomfort. Detta pa grund av ren lathet. Men sen svettades vi for vara synder! Vi gick upp runt 6-snaret och hyrde vara fina cyklar, med obekvama sadlar.
The Bayon var ett av vara favorittempel med sina 54 torn som tillsammans bar pa mer an 200 utkarvade, enorma ansikten. Som ni ser sa ar inte Angkor sa dumt... Det ar helt fantastiskt och ibland nastan for storslaget for att man ska kunna forsta det.
Bild ett; ett exempel pa utkarvat, enormt ansikte. Bild tva; vilande stengubbe (fina farger, fina tulpaner).
Faktum ar att Angkor innehaller sa himla manga tempel, alla olika visserligen men de berattar samma historier, avbildar mer eller mindre samma handelser och detta med mer eller mindre samma metoder. Ett faktum ar aven att Kambodja ar just nu inne i sin varmaste period. Dessa tva faktum gjorde att vi faktiskt inte hade ork eller motivation att se alla de tempel vi tankt se denna dag. Vi gjorde en avstickare till Ta Prohm, templet dar Tomb Raider har spelats in en gang i tiden. I vissa stunder funderade om vi kommit ratt da verkligheten inte avspeglade det djungelbevaxta tempel alla bilder, och texter utlovade.
Sa vi cyklade glatt tillbaka in till staden. Dar vi sag ett brudmote, nar vi satt i en park och kakade farsk frukt.
Dagen inneholl sedan glass, massage, frukt och avslutades med grillad groda.
Sagan om grodan som blev actiongubbe, grillades och ats.
Till var sista dag i Siem Reap bokade vi in oss pa en matlagningskurs i det khmerska koket, for att lara oss laga denna underbara mat! Vi fick valja vars tre ratter; forratt, huvudratt och efterratt. Pa Julias meny stod mangosallad, kyckling amok (en favorit med kokosmjolk, broccoliblad och en massa kryddor) och dessert med grona bonor. Marias meny inneholl friterade varrullar, kambodjansk soppa och pumpadessert. Fran vanster pa bilden syns pumpadesserten (uppe), bondesserten (nere), i mitten kyckling amok, mangosallad uppe till hoger och den kambodjanska soppan nere i hoger horn. Fy for soren vad stolta vi ar! Det var sa in i skogen gott. Och josses amalia vad Marias varrullar, vilka ni inte ser pa bilden, sag proffsiga ut. Detta ska ni fa smaka pa nar vi kommer hem kan vi lova.
Fortsatt denna dag bokade vi buss vidare till Phnom Penh, at fasansfullt mycket exotisk frukt, at middag och paborjade att skriva detta inlagg. Nu, tva dagar senare, ar det fardigt! (Forstar ni vad vi gar igenom for er?!)
Nu far ni gora nagot for oss, vi onskar oss kommentarer och anekdoter ur era liv! Vartecken, kungahusskvaller, Osterlenskvaller(?), musiknyheter och allt annat ni har lust att skvallra eller beratta om!
Hejda!
Rubriken ska locka till lasning
Nu ska vi beratta sagan om nar de kusinerna tu gav sig ivag pa nya aventyret i landet langt, langt borta. Efter en vecka i paradiset i vilket de hade dykt bland hajar, skoldpaddor och clownfiskar, druckit tre ol for 10 pengar av Landetlangtbortas valuta visste de att dagen da de skulle behova lamna de stigar de sa lange vandrat pa och de korallrev de sa manga ganger aventyrat bland. En pojke fran ett land inte sa langt borta (Tjeckien) hade en lysande plan for sin uppfoljning av Tioman, som de kusinerna tu tyckte lat som en lysande plan for aven dem. Taman Negara hette den...
Sa nu droppar vi denna aventyrstriggande berattarkonsten som vi kallar saga och atergar till ett hallbart upplagg. Skarpning! Vi tog baten ifran on, lite bussar hit och dit, en gemytlig battur till och sa var vi i Teman Negara. Teman Negara ar forresten en nationalpark, den aldsta i Malaysia. 
1 
2
1. Pa vag mot Taman Negara spenderade vi en natt pa nog det fulaste rum av alla vi bott pa. Helt ofarklarlig inredning. 2. Nasi Lemak - vanlig frulle i Malaysia. Kokosris, kyckling/stekt agg/bade och, sambal, friterad anjovis, jordnotter
Vi anlande sen eftermiddag sa var forsta dag inneholl inte mycket mer an dusch och kvallsmat. Under den sistnamnda (enbart?) fick vi sallskap av Mattias och Nicholas, tva friska flaktar fran Frankfurt. De foreslog att vi som en enad europeisk trupp nasta dag skulle ga pa en trekk dagtid och nattsafari nattid.
Frukostdate for fem blev det nasta morgon, en battaxi pa 20 meter over floden och sa borjade vi var muntra och sociala vandring. En staende attraktion i parken ar the Canopy Walk - en smal, svajande gangbro pa hog hojd inne i regnskogen. Trevligt men inte sa laskigt som man hade hoppats pa. Vi fortsatte nagra kilometer bort mot en utsiktsplats kallad Bukit Indah, for att drick och torka upp lite. Lite fantastisk, sa kallad, rovsvett producerades av en har okand medlem i den europeiska truppen.
Pa kvallen laddade vi upp med kyckling satay innan vi gav oss ut pa en nattur pa flak och biltak. Efter bara tjugo minuters korande men anda en bra bit in i ett lerigt palmplantage kom de pa att "Ah fan, vi glomde bensinen grabbar." Inte sa grundlaggande va. Efter en timmes vantande och en inte sa helhjartad kobrajakt, kom det backup med bensin och var spannande nattsafari kunde fortsatta. Vi fick se kungsfiskare, en kar uggla, nagot kattliknande med randig svans, kor och grisar. Med min oerhort brinnande upprakning av vad vi sag sa kanske ni forstar att jag inte kanner mig helnojd med denna nattsafari.
Positivt med vantandet ar att vi hade massor av tid att ta bilder pa oss sjalva.
Dagen efter kande vi for semester i semestrandet. Tror bestamt att vi mest bara at den dagen. Men lite vettiga var vi, vi planerade och forberedde oss infor nastkommande dygn da vi tva skulle ut pa en riktig javla hajk. Denna dag avslutade vi ocksa vart resande tillsammans med var tjeckiske kompis Martin, da han skulle vidare till annat. Pa kvallen intogs middagen med austalienaren Gareth som for oss blev nagot av en hajkguru. Han hade gjort samma hajk som vi planerade att gora sa han hade finfina tips. Och inte minst haftiga water purification tablets. (Eh ja, det maste skrivas pa engelska. Vattenreningstabletter later slott.) Han vagledde oss ocksa genom det torftiga konservutbudet i byn. Vars en burk boner i tomatsas, vars tva med tonfisk i majonnas, jordnotter och kex skulle vara det vi fick att fortara under de kommande tva dagarna.
Vi gick upp i ottan denna dag i aventyrets anda, for att hyra madrasser och ficklampa da vi inte ar rustade for nagon hardcore trekking pa denna resa alls. Med tanke pa det lilla i matvag som packades ner i min ryggsack slangde jag angestfyllt i mig en overdrivet stor frukost. Indisk pankakslik grej med agg och lok, och tre rostade mackor med scrambled eggs. Kaffe och juice.
Det var inte helt utan nervositet vi paborjade var vandring. Inte minst efter att man ser det mer ingrodda hajkfolket springa ivag med sina hypade ryggsackar, inbyggda vattenflaskor, safarihattar fargmatchade med vandringsskor och kikare runt halsen.
Det var fatastiskt att hora alla ljud som finns pa morgonen i regnskogen. Sa mycket man inte kan forsta vad det kommer ifran for nagon varelse. Val inne pa ljudtemat sa horde vi det mest absurda pa langen var forsta kvall i parken. Vi gick och funderade over om det var en rallytavling uppe i bergen, en hord med kor nagra meter ifran oss eller bara ett stort skamt. Det var grodor. Glada grodor. Glada over regnet.
Nagot som var annu underbarare an alla de ljud vi horde var alla lukterna. Man vandrade igenom olika partier som alla luktade olika, men alla sa gott. Citrus, blommigt, flader, jord, te, tropisk frukt... Det hade varit sa ljuvligt att kunna spara dem alla i en burk.
1 
2 
3
1. Abnorm myra, vilket vi sag mycket av. De svenska pissmyrorna kan slanga sig i vaggen. 2. Julia hade minsann ocksa inbyggd drickafunktion i sin ryggsack. 3. En stadig lunch intogs
Efter 12 kilometers hajk i fuktig varme och lite val tilltagna hojdskillnader var vi framme i var hide. Vi baddade vara trabritsar med hyrd madrass och filt fran vart dorm, intog till middag detsamma som vid lunch fast med ett forhojande lyft i form av boner. Sen satte vi oss vid utkiksplatsen for att lata morkret falla och alla vilddjur komma fram i skenet av vara ficklampor... Ekorre och eldflugor. Punkt.
Daremot var ljuden annu intensivare an pa morgonen. Det kom fram ett ljud vid skymningen som med sin hoga frekvens och hesa ton krop in under huden pa oss bada. Sa sorgligt.
1 
21. Hiden var vi sov. 2. Denna battur nastkommande dag kan vi kalla en plan B. Efter att vi tva ganger haft stora problem med att forsta vart vi skulle ga, kande halva gruppen att vi fatt smaka pa lite val mycket aventyr. Denna halva betalade ocksa for B-planen; en battur tillbaka till camp for 240 svenska riksdaler.
Nasta morgon satte vi oss pa bussen som skulle ta oss till Cameron Highlands. En hillstation (oversattning?) med teplantage, jordgubbsodlingar och en temperatur som aldrig sjunker under 10 grader, och inte overstiger 21.
Forsta dagen har tog vi oss med taxi till ett teplantage. Hoppade av en slump in i en timmes guidad tur runt i odlingen, fabriken, fick provsmaka olika teer och overraskades med en inkluderad lunch bestaende av sandwish, scones, morotskaka, chokladkaka och te. Jag alskar overraskningar som innehaller mat. Och sarskilt mycket nar aven mangden av mat overraskar en!
Underbar kokospankaka doppas i underbar kokosmjolk
Fargerna! Eller fargen... bara gront i och for sig. Teodlingarna sag ut som sagolandskap.
Terundan bankade skiten ur tefantasten Julias tro pa te. Guiden mordade uppfinningen "tepase" genom beratta for oss att detta bara ar tedamm. Aven smaksatt te fordomde han da han menade att man slosar pa teets goda effekter genom att tillsatta faniga fruktsmaker. Han uttryckte sig brutalt bra nar han sa att fraga efter smaksatt te ar som att fraga efter en mango med ananassmak. Te ska smaka te!
Fran teplantaget liftade vi med en kines-malaysisk familj tillbaka. Pa vagen visade det sig att de liksom oss ville avlagga visit pa en jordgubbsodling. Sa vi hakade pa deras tripp som aven inneholl besok pa ett nostalgiskt museum (dar familjen berattade om en massa prylar och historiska handelser) och en Orang Asli-by. Orang Asli ar ursprungsfolket i Malaysia. Dar traffade vi mest pa barnen ur byn och pratade med dem.
I Orang Asli-byn med var malaysiska surrogatfamilj. 
Bildbevis pa oss fran denna dag finns ej da var presentation inte var acceptabel alls. Vi hade under dagarna dragit pa oss vad vi trodde var bedbugs. Jag var skabbigast och hade noll klader som skulle kunna vara smittade. Julia agde en sommarljuv klanning som levt karantan i en egen pase i hennes vaska. Sa hon gick pa morgonen ner och kopte tva uppsattningar med sportiga, billiga klader (barcelonashorts och magtroja) sa vi kunde lamna Allt till tvatt.
Till var nasta dag i Cameron Highlands hade jag fixat en guidad tur. Fel tur hade jag lyckats boka och allt. Den inneholl ungefar allt vi gjort forekommande dag men plus en djungeltrekk for att se varldens storsta blomma (Rafflesia) och ett besok pa en fjarilsfarm. Vi forslades fram genom det kulliga landskapet i riktiga safarimonster och delade bakluckan tillsammans med den 40-ariga torontopolisen Harman.
1 
2 
3 
41. Fantastiskt exemplar av turistbild i forgrund av teodling. 2. Ett fantastiskt exemplar. 3. Ett danskt exemplar med fjaril i hand. 4. Jordgubbsdans.
Harman och Julia
Den finaste reskamraten jag kan onska.
Dagen efter tog vi minibuss till Kuala Lumpur. Denna stannade i Chinatown, men vi kande att det var dags for ett nytt omrade i KL denna gang. Golden Triangle valde vi som vart nya revir. Men innan vi paborjade letandet av guest house inhamtade vi energi ur ett KFC-hak. Och nej, jag tanker inte skammas. Man far faktiskt kanslan av att KFC ar en andra nationalratt i Malaysia. Det finns overallt! Fler upplevelser fran denna dag var ett spannande uppvaknande vi fick nar vi kom till ett fullbokat guest house. Agarinnan sa att vi kunde aterkomma senare da det nog skulle bli mycket avbokat nu i dagarna i och med vulkanen pa Island. "You know what's happening, right?"
"Eh yeah..."
???!
Uppvaknandet bestod da alltsa i att det kanske inte bara ar facebook som ska vara enda kallan till varsamhallsuppdatering.
Iallafall, gust house:et vi hamnade pa kandes sa himla hemma pa nagot vis. Genomtankt fargsattning, spotlights och fina prylar. Man kanner att var standard har sankts markbart. Vi blir numera overlyckliga over det fina skenet av En spotlight pa rummet, "ljusavtryckningsknapp" vid sangen, ren spegel, vask med avlastningsyta (satta necessaren dar och kanna att har bor jag) och vars en sang! Allt utom ljusavtryckarknappen vid sangen fanns pa detta rum, MEN inklusive frulle.
Vart val av nytt revir i KL visade sig vara ratt val nar vi gav oss ut pa gatorna; dar bodde fashion. Tanken var att vi skulle skicka ett paket fran KL och att vi darfor skulle kunna ga los med ytlighet och shopping under dagen. Det gjorde vi sannerligen men kom sedan pa den bistra sanningen att posten inte har oppet pa sondagar... Sa nu gar vi och slapar pa vara kilotunga synder.
Ouh va vi shuppa myed den daun...
Ouh va vi fotta myed senn. Sånna modärna foton.
Fran Kuala Lumpur flog vi till Siem Reap, Kambodja och har ar vi fortfarande. Sagan om detta ska vi senare fortalja.
Njut av varen dar hemma! Med en svettig overlapp sander jag er blota pussar /Maria
Ber sa Hemskt mycket om ursakt!
JA, vi har ju kanske inte varit fantastiska pa att uppdatera er pa senaste. Vad har hant med oss?
Har vi inte haft tillgang till internet? - Vi har haft internet mer eller mindre hela tiden.
Har vi akt fast for knarksmuggling? - Nej, vi klarade oss precis.
Har vi inte gjort nagot alls sa att vi inte har haft nagot att skriva om? - Nej, vi har gjort en himla massa trevligheter.
Sa varfor? - Tusen ursakter, t.ex. skypande och skolsokande vid datorer. Men huvudsakligen, efter forra inlagget blev pressen for stor, tiden gick och det blev overmaktigt.
Nu tar Julia tag i spakarna och sammanfattar en manads franvaro. Hang on people!
Till att borja med sa var Taj Mahal precis sadar hanforande som man hade kunnat vanta sig. Manga, manga "Ah!":n "Oh!":n dar. Vi gick upp klockan fem for att se soluppgangen. Drog pa oss vara Punjabi dresses och gjorde oss extra fina dagen i ara. Klockan sex var vi dar, kvart over sex var vi langst fram i kon, tjugo over sex sprang vi mot parkeringen en bra bit bort for att kopa intradesbiljetter, halv sju satt vi svarandes i en turisttransportsgolfbil(?) pavag tillbaks mot Taj, med en sakteligen ljusnande himmel over oss. Men vi hann!
Precis i lagom tid for att se de forsta stralarna strila over detta legendariska karleksmonument.
1 
2 
3
THE TAJ MAHAL
4 
1. Forsta gangen vi sag Taj Mahal, fran en roof top restaurant.
2. Majsan spanar.
3. Flyga drake - pa kvallen omgavs vi av halvskranig men charmig musik, folk som flog drake fran taken och utsikten over Taj. Underbart.
4. Forsta bilden som tagits pa oss tva. Av sju var den har minst chonnig.
Ovriga forstar ni val utan beskrivning?
Dagen fortsatte till Agra fort, spektakulart fort en promenad bort fran Taj Mahal. Sedan tog en faderlig rickshawforare oss till Baby Taj. Vi vantade oss inte mycket, men blev overraskade av alla otroliga m'o'nster och malningar.
Bilden som Maria skryter med att ha tagit, och jag for att vara pa den. Nojda tjejer.
Fran Agra tog vi oss med ett Fullproppat tag, dar jag fick vara med om ett ytterst patetiskt narmande fran en liten acklig indier, till Dehli. Av en sjuk slump traffade vi pa amerikanen David igen. Utover att hanga med honom, tvatta och skicka hem saker, sa hande det inte jattemycket mer i Dehli. Vi vantade mest pa att det skulle bli lordag och fa aka till Malaysia!
En utdragen resdag senare var vi framme i Kuala Lumpur. Forst kunde vi inte lata bli att forvanas over hur tyst bussen och ovrig trafik var, hur rent det var overallt, hur modernt allt kandes, hur ospeciella vi kande oss nar vi gick pa gatorna, hur manga shoppingcenter man kan trycka in i en stad osv. Sen tog vi tag i oss sjalva och gjorde nagot av staden ocksa. Vi borjade med en runtvandring i China Town som avlutades med att se Alice in Wonderland i 3D, pa det storsta shoppingcentrumet (10 vaningar, 9 biografsalonger, inomhus-berochdalbana m.m.). Vi tog afternoon tea i KL Tower - en 421m hog TV-mast/restaurang/utsiktstorn. En dag tog vi oss till Sunway Lagoon, en stor nojespark i fororten till KL, vi var rejalt peppade pa snabba berochdalbanor, vilda aventyrsbad och en massa skoj. Well, bergochdalbanorna var faktiskt inte alls snabba och inte alls spannande, men aventyrsbadandet var helt okej och om det inte hade varit for att det osregnade sa tror jag att vi allt som allt hade varit nojda med var dag.
Vi utforskade de enorma shoppingcentrumen, och ja, spenderade kanske lite pengar i dem ocksa.. Vi tankte ta oss upp i KLCC, KLs tvillingtorn, dar det fanns en sky bridge, men kon dit overvaldigade mig och istallet spatserade vi runt i KLCCs affarsvaningar istallet. Samma kvall tog vi oss till Imbi market, ett stalle vi hort och last om och som skulle vara valdigt bra, da man skulle vara omringad av matstand med nudlar, grillad kyckling, flasksoppa och en massa annat traditionellt kinesiskt, indiskt, malaysiskt och Thailandskt. Sa trevligt som det lat sa hade vi vantat oss att finna ett stalle fullproppat med turister. Men icke! Vad vi kom till var ett litet stalle, med alla de utlovade matstanden, fyllt med lokalbefolkningen och dessutom en kareokescen, dar valdigt seriosa upptradanden framfordes. Hogt over alla forvantningar vi kunnat ha och trots att jag under dagen blivit av med min mobiltelefon, sa somnade i alla fall jag lycklig den natten.
Efter fem natter i KL kande vi oss matta och nojda och lite oroliga over var ekonomi, men valde anda att ta oss vidare till Tioman Island for en dykarkurs och oliv (tolka det hur ni vill).
Buss till Mersing, miss av bat till Tioman, dyr taxi till nasta hamn dar "de skulle vanta pa oss", miss av bat i nasta hamn. Bitterhet. Under tiden som vi vantade pa att nasta farja skulle ga sa unnade vi oss en acklig frukost, bestaende av nagon slags halvljummen-kall soppa, med pressat ris, lok, friterade sardeller och agg. Inte helt nojda med det tankte vi att vi kunde ta oss varsitt kokt agg istallet, Det var ju trots allt pask! Maria vann pick-tavlingen och agget smakade skit - hur fan kan ett nykokt agg smaka skit?!
Sasmaningom kom vi pa var farja och vi bestamde oss for att ga pa stallet som Lonely Planet pastod hade mest "Party Vibe". Vet ju inte om det var nagon enorm party vibe dar, men fel var det inte anda. Som jag beskrev det for mamma: "Har finns inga bilar i byn vi bor, bara gangvagar mellan dykcentrumen, bikini- och klanningsaffarena, restaurangerna med grillar och fantastisk seafood, hotellen, bungalowsen och bryggan. Stora odlor simmar runt i an som gar genom byn, den mynnar ut, over den omsom steniga, omsom mjuka stranden, i det helt turkosa 30-gradiga havet, med korallrev bara ett 10-tal meter ut. Palmer vaxer lite varstans och det hela omringas av en frisk gron skog. Alla manniskor, bade de som bor har och de som turistar har, ar jattetrevliga och ser verkligen ut att trivas, vilket de sakert gor ocksa. Gar inte att gora annat!"
Efter att ha fatt tag pa ett rimligt boende begav vi oss ut pa jakt efter Dykcentrum for att fixa certifikat. Vi kollade runt pa ett par stycken innan vi foll for B&Js som kunde fa igang oss direkt. Redan samma dag satte var instruktor Stew oss i vattnet for vart forsta dyk och sen fick vi laxor direkt!! Istallet for att plugga pa dem satte vi dock oss och at grillad fisk och sen drack vi whiskey-cola med servicen pa restaurangen, framfor ett bal pa stranden. Laxan gjorde vi pa morgonen istallet.
Kommande dagar var underbara. Vi dok flera ganger om dagen parallellt med att vi pluggade teorin och sag pa filmer. Skont att fa lite upplagt schema efter sa lang tid med eget planerande hela tiden. Pa kvallarna gick vi ut och at och drack med de andra som tog dykcert samtidigt och alla andra fran dykcentret. Blev ett harligt gang med bl.a. amerikanska Kathleen och Jade, tjeckiske Martin och kanadensiske Charles.
Var sista dag pa Tioman gav sig ganget (bortsett fran Charles som akte kvallen innan) sig ut pa en eftermiddagshajk mot grannbyn, ABC. Svettig klattring och apor som forsokte bajsa pa oss, kombinerat med underbar miljo och harlig stamning gjorde det till en oforglomlig hajk. Sen blev det ju inte samre for att vi fick svalka oss med tiger-ol och ett dopp i havet nar vi kom fram. Det som borjade med en svalkande ol, slutade dock i olbong och vodkadrinkar!
Efter en battaxi hem och en dusch, mottes vi alla upp igen for middag. Kathleen tog initiativ till att bestalla in enormt mycket grillad seafood som vi alla skulle dela pa. Sen bestalldes aven tva flaskor vin in! Otroligt gott, men det var inte utan att bade jag och Maria kande efter i fickorna om vi egentligen hade sa mycket pengar med oss... Nar alla var matta och belatna utbringade Kathleen en skal och sa att hon bjod ikvall! Vilken tjej!
Dagen efter paborjade vi var resa mot nationalparken Taman Negara, Cameron Highlands och andra aventyr, men det far bli i nasta saga!
Alskar eller gillar er mycket dar hemma! Maria vill skicka en halsning. Till er. Under tiden som hon sippar pa tiger och tittar pa fina bilder fran dagens aventyr.
Fortsattning foljer....
Jattemycket
Hur mar du?
Vi mår bra!
Vi befinner oss just for tillfallet i Agra, vardstaden for Taj Mahal. Vi har nu pa riktigt fatt igang var aventyrsanda och har helt tagit oss ifran ugglande pa hotell och IT-cafeer.
Det hela borjade dar vi senast slutade, nattbuss fran Palolem till Hampi - om nagon av oss var gravid nar vi gick pa den bussen, sa ar det problemet garanterat lost nu... Den busschaufforen saktade Inte ner for farthinder inte.
Val framme i Hampi tog vi en liten bat over floden till ett lite lugnare omrade, dar vi hittade Riktigt billigt boende - ca 21 kr per natt! Julia var halvdod, sa Maria tvattade tappert all var tvatt. Julia sov. Gott.
Lite renare, lite piggare, lite senare begav vi oss ut pa vart forsta aventyr i Hampis fascinerande Flintstones-landskap. Med frekventa pauser tog vi oss till Vitthala temple som tog var carvings-oskuld*, helt ok lixom.
Framat kvallen satt fortfarande ugglarranderna i lite, sa vi tog med oss vart Yatzy till restaurangen. Det maste dock sett otroligt roande ut, for bara en kvart senare hade vi fatt fem spelpartners till. Vi hade den oppenhjartlige Sir Laurence och den bekvame, cyniska James, fran England. De tyska Evorna tu, komma fran Koln med skarpa sinnen och Brioneghy(?!) en harlig janta med ostavbart namn fran the land down under.
Inte alltfor manga ol och spel senare foreslogs det att vi alla skulle sammanstrala for en mopedtur kommande dag. Sa vi traffades for gemensam frukost och darefter guidade de Hampiberesta britterna oss genom deras favoriter. Bad i floden, besok i en skon liten by, chaidrickande med chilitavling, punktering, vurpa, lokal Thali med den indiske Napoleon Dynamite som servitor, massvis med lekar med barn, skrammande av barn (James!), foljt av utskallning pa hindu av arg pappa och avslutning med en solnedgang vid Hanuman temple.
Den underbara vistelsen i Hampi avslutades med en maskeradmiddag med ganget som nu kandes som kompisar sen fem ar tillbaks.
Nasta stopp var Aurangabad, for en snabbvisit till Ellora och Ajanta. Direkt stotte vi pa fransyskan Sabine som som garna ville ackompanjera oss till Daulathabad fort och till ett mini Taj Mahal samma dag. Vid middagen pa kvallen kunde Julia fa prata av sig lite om dilemmat med att ha pojkvannen kvar hemma, da Sabine var i precis samma situation. Valdigt avspannande och Jakob-saknighetsframkallande.
Vi bestamde traff for frukost och for en gemensam taxitur till Ellora nasta dag.
Vi bestamde oss for att inte dyka upp.
Eller det gjorde vi inte alls, men det hade varit kul om sa var fallet. Vi tog anvandning av var pappa Bjorn-chauffor fran gardagen, och dealade med honom att han skulle ta oss till Ellora, Ajanta och Jalgaon. Vi tog en guide som skulle visa oss genom de viktigaste bitarna av Ellora. I borjan tankte vi alla tre; vad fan har vi gjort, vi kommer inte fatta ett skit av denna indiska engelska i high speed. Men vi vande oss och fick till slut ut ganska sa mycket av det han berattade for oss.
Huvudattraktionen var Kailasa Temple, ett otroligt stort hindusistiskt tempel i Shivas ara. Det Hela var uthugget med hammare och kil ur bara berget. Och sa exakt kalkylerat att man fick gashud. Sa stort att Maria trodde hon hade en svettig feberdrom. Ovriga 33 grotttempel var likt detta uthuggna ur klippvaggen, 16 hinduistiska, 12 buddistiska och fem jainska. Vi lunchade tillsammans och sen kindpussade vi var franska vannina for att lamna henne dar. Vi och pappa Bjorn begav oss vidare till Ajanta.
Tre timmar senare star vi framfor en rad av 29 hinduistiska grottempel. Dessa mer kanda for sina val restaurerde freskmalningar pa pelare, i tak, pa golv och vaggar. Har holl vi vart egna lite lugnare tempo, laste sjalva om templena och njot av att bara sta och glo pa bilder av boddhisatvor, alskande par, buddhor, elefanter och harligt utsirade monster (las m'o'nster).
Nu nar vi nastan borjat trottna pa de uthuggna miraklen korde Bjornepappsi oss till ett hotell i Jalgaon, staden vi skulle ta taget ifran till Udaipur nasta dag. Kvallen har spenderades med Masala Dosa pa gatan, och efterratt pa ett lokalt populart glasscafe.
Nar vi kom till Udaipur ville vi vara haftiga och ta bussen till omradet var vart utpekade hotell lag. Fragade oss fram till ratt busshallplats, ratt buss och ratt hallplats. Nar nagon baojade snacka om en resa pa 4-5 timmar kastade vi oss av bussen. Ocoolt tog vi en rickshaw som dock ledde oss hela vagen till vart guesthouse, over sjon i Hanuman Ghat. Rent och sott med blommalningar pa vaggarna. Efter en stadig frukost tog vi oss an Udaipurs shoppingutbud med mycket och fint hantverk. Skont att driva runt och kanna sig tjejiga. Vi klamde in en ratt verdelos visit pa City Palace dar vi fastnade i oansliga gangar fyllda av fula tavlor och spexigt utmattande rum. Vid sen lunch traffade vi amerikanen David som var i Indien for att ta fram en bildesign passande for den indiska kulturen. Men han hade tid for annat ocksa. Vi promenixade tillsammans till sun set point, fantiserandes om olika djurkonstellationer, unicorns och om att sla folk i nacken med enorma doda fladdermoss - den sistnamnde fantasin med inspiration fran de cirkulerande enorma fladdermossen over oss.
David foreslog for nasta dag en 3 timmar lang busstur till Ranakpur, for besok i ett jainskt tempel. Vi tankte ja varfor inte och foreslog gemensam frukost, vilket har blivit lite av var grej nu. Innan vi tagade in i templet, at vi en av de godaste maltiderna har. 25 Rs, athurmycketduvill och drick (inte) vattnet som serverades av den stoltaste vattenservitoren vi skadat (om vi nagonsin gjort det forut). Templet, i utkarvad vit marmor var vackert. Det ar svart att lata sig imponeras av tempel efter var den dos vi fick i Ajanta och Ellora.
Pa kvallen var det festival. Vi kopte en ballong. Och en ko.
Nasta dag i korta drag: tagbiljettkop, en otrolig massage och lite mer shopping. Framat skymningen satte vi oss ner, lutade mot en port och bara tittade pa folket som gick forbi, pa vag till festivalen. Det var en skon stund, da man hade tid att lata intrycken sjunka in.
Senare pa kvallen tog vi nattaget till Agra, sa har sitter vi i skrivande stund! Vi ska snart ga ut ock leta upp en fin plats som vi kan sitta och titta pa Taj i solnedgangen ifran. Imorgon aker vi till Dehli, varifran vi pa sondag flyger till Kolkata. Samma dag aker vi darifran till Kuala Lumpur, Malaysia! Kommer nagonsin orka skriva igen?
Puh.
Ta hand om er, surfa lugnt. /Julia & Maria
*Ett vida kannt backpackeruttryck i Indien for forsta gangen man ser utkarvade monument i sten?
Pahlohlehm
Hej dar hemma, och o-hemma om nagon inte ar hemma! Hoppas alla ar matta och glada!
Nu har vi spenderat var fjarde och sista natt har i Palolem, Goa. De tva sista natterna sov vi da i en sa kallad "hydda pa stranden", vilket mor min lilla, inte ar sa primitivt och farligt som det later. Det ser visserligen ut som att de sma stugorna ar ihopsatta med sma kopparspik och lim, men det hela overmalat med mycket charm! Vi har slumrat till havsbrus och ett koks slammer - vi bodde 100 m fran havet och vagg i vagg med ett restaurangkok. 
Har sitter Kulan pa var hyddas veranda och tror hon ar kulturell
Vad har statt pa i Palolem da?
Efter att vi varit uppe tidigt i onsdags och fixat vart nya hem, kande vi for att aventyra. Sa vi tog pa oss vettiga klader for vandring och svett, packade en ryggsack och borjade ga. Vi visste att det langre norrut, langs med kusten, skulle ligga en gammal portugisisk fastning vilket lat spannande. Dit kan vi ta oss! Det ska val inte vara sa svart att hitta en vag om man bara foljer havet. Vandringen bort fran den turist- och forsaljarbestrodda stranden paborjades och snart var vi uppe och klattrade pa klippor. Fin utsikt. Omojligt att ta sig vidare langs stranden. Hittade en stig, tva stigar, tre stigar, valde att folja en. Svettades i sonder och aventyret fick ett oaventyrligt slut nar vi markte att vi bara varit uppe och vant pa en kulle och snart var tillbaka pa var egen strand... 
Har skmtas mina nyinkopta Hanna Montana-shorts. Man kan ju inte sluta med fashion bara for att man reser. Och ser man pa, den indiska horisonten ar lite skev...
Var hybris minskade och vi fragade efter vagen till Cabo de Rama, vilket ar namnet pa fastningen. Cabo de Rama ligger 2 mil fran Palolem. Motorrickshaw hette raddningen. Vi agnade oss inte ens att tanka pa hur dumma vi varit som trott att ja! lat oss promenera lite sa kommer vi nog snart till en portugisisk fastning.
Vi fick i varje fall en riktigt schysst formiddag dar vi vandrade runt mellan resterna av flera olika portugiskiska fort. Samtliga erbjod storslagen utsikt over havet och landskapet. Trakigt for portugisisk militar om det inte varit sa... Dar gick vi och fantiserade om hur det varit nar fastningen anvandes. Hur det sett ut i och runt ruinerna av ett hus vid den hogsta punkten. Fotogenlampor i morkret, vita skjortor och tygstycken, skinnstovlar, pipor och tobak sag i varje fall jag framfor mig.
Julia star i en oppning ut mot havet, pa Cabo de Rama.
I resterna fran ett hus pa fasningen
Klattrade i trad gjorde jag ocksa
Innan vi hoppade in i var rickshaw for hemfard kakade vi brakgod och brakbillig lunch pa ett litet stalle i narheten. Vi fragade efter den farskaste fisken han hade. En hel makrill och en rockfish (svenska?) blev resultatet. Grillade med latt kryddning, serverat med enkel kalsallad och citron. Tva cola. 100 rupies for bada. 17 kr. Eh... najs.
Fruktansvard fokus, fantastisk fisk!
Palolem har varit jatteskont. Lite svennesemester, riktig avkoppling. Massa god havsmat (rakor, enorma tigerrakor, blackfisk m.m), inhandlande av harliga klanningar, tunikor och smycken, lasning och underbara manniskor runtomkring oss.
Ikvall tar vi nattbuss till Hampi. Tror att det kommer bli trevligt som bara den! Vi har forresten kopt flygbiljetter ocksa, fran Dehli till Kolkata. Detta for att prisskillnaden mellan flyg och tag var sa fantastiskt mycket mindre an tiden for fard.
Nu ska jag ata. Alskar eller gillar er mycket! PUSS /Maria
Sex(_)bilder
Ikvall skulle vara kvallen da vi laddade upp Alla vara bilder.
Ni skulle bli sa glada, vi skulle bli sa glada.
Ni skulle kommentera mycket och vi skulle vara stolta over alla vara bilder.
Men det har internetet ar inte alltid var van...
Sex bilder hade vi iallafall talamod till att lagga upp under 1,5 timme.
NJUT!
1.Flygplatsen i Istanbul, I'm on an airport!
2. Rosa folk i Mumbai firar Holi!
3. Chowpatti beach, var inte svart att lata bli att bada...
4. Indier ar coola!
5. En modig kille borjade trenden att smeta Holi-farg pa de vita turistbrudarna
5. Solnedgang och folkliv vid Chowpatti Beach
Palolem
Hejhalla!
Vi fick forgylla Panjim med annu en natts vistelse, for att lata Marias feber lagga sig helt. Trots den lilla sjukdomen var de tre dagarna i staden en underbar tid. Pa den andra utforskade vi bland annat Indiens svar pa Overskottsbolaget - for att fly varmen vid lunch - vilket resulterade i ett par, tre riktiga kap!
Igar, mandag, bussade vi ner till Palolem och vid ankomst kande vi att ditta e jo najs! Har stannar vi, foh sho! Vi bokade tva natter pa ett guest house for rimlig summa, for att imorgon hitta oss en passande hydda pa stranden. En hydda bland miljontalsfiljonerboner palmjavlar. Ni anar inte! Man laser i guidebocker att stranden kantas av kokospalmer - man tanker sig en gles alle med prydliga, exotiska trad. Men denna vegetation gar bananas!!! De e en focking skog mannen...
Har ser ni den:
Vi sau di! en Focking skog!
Forovrigt ar Palolem en jattefin strand med lagom mycket folk, och aven om vi kanske har lite svart att erkanna det, sa ar det skont att se vasterlandska turister. Igar, nar vi satt pa en stearinupplyst strandservering, flyttade vi ihop vart bord med en liten potpurri av olika nationaliteter; tva portugisika killar, boende i England, en brasilianare och en tysk. Vi pratade hela kvallen; om sprakskillnader, veterinarer, mat, resor, England och hariga brost.
Ha det fett i barrskogarna dar hemma!
puss o kjam, ses pa stan
/Maria och Julia
Goa och sa
Var andra dag i Calangute bjod tag-killarna med oss att hanga med ut pa kvallen. De hade precis blivit fardiga med sina IT-utbildningar och hade akt till Goa for att fira innan arbetslivet skulle dra igang. Vi hakade pa och bestamde att vi skulle ses vid halv 11 pa kvallen for att sen ta oss vidare till Baga.
Under dagen agnade vi oss at att undvika solen, ata, kopa en Lonely Planet - Indien till ett bra mycket billigare pris an i Sverige. Sen vid skymningen gick vi en promenad langs stranden till en finfin solnedgang och fotbollsspelande killgang. Som Lars rekommenderade i kommentarerna sa sag vi aven de upplysta batarna som var precis sadar festliga som han pastod - Tack Lars!
Pa kvallen hamtade de upp oss med mopeder.. Vi tyckte det kandes litre sadar till att borja med, trafiken overallt ar kaotisk och om vi nu skulle till en klubb och de kulle dricka ocksa... Dessutom kande vi oss lite som tva dumma vasterlandska brudar som bara hoppade upp bak pa varsin indiers moped.
Men allting gick bra, de var vana vid trafiken och den enda som verkligen drack dar korde inte heller tillbaks.
Sjalva utestallet var "Tito's", den kandaste nattklubben i omradet. Eftersom det var Ladies Nite, sa kom vi in gratis och drinkarna var gratis. Sa den enda utgiften vi hade den kvallen var nar vi var sugna pa att kopa varsin Corona istallet och de kostade 520 Rupies(!!!) ~ 43 kronor!! Ar inte det dyrare an i Sverige?!
Men allt som allt var det en lyckad kvall och vi kom hem ororda och intakta, trotta och glada.
Idag har vi tagit oss med buss till Panjim, Goas huvudstad. (Den manliga hyndan till busschauffor tog ett rejalt overpris och vi hann inte riktigt reagera innan han hade kort ivag...) Men sjalva bussresan var svettig, men trevlig, vi jamforde svensk och indisk kultur med tva pratglada indiska man.
Panjim ar en fin stad med mycket fina hus och en harlig stamning, vi lyckades hitta ett rum pa ett guesthouse for 515 Rupies per natt (ca 85 kronor) tillsammans. Vardarna var otroligt omtanksamma och snalla. Mannen ritade upp en forenklad karta over Panjim och bra stallen har: restauranger, IT-cafeer, marknader och tipsade aven om var det skulle vara en Karneval under eftermiddagen. Det var nastan sa att jag blev rord :)
Eftermiddagen spenderade vi pa rummet. Maria hade borjat kanna sig lite sjuk, sa vi hallde i henne resorb, ipren och alvedon och sa fick hon vila. Det var inte utan att kanna mig orolig om jag sneglade pa henne lite da och da dar hon lag, men det ar battre nu och forhoppningsvis blir det helt bra, sa att vi slipper sjukhus eller sanna trakigheter.
Vi lyckades tillslut ta oss ut lite, fa i oss lite mat, se lite pa karnevalen och nu sitta har pa IT-cafeet. Vi har fatt prata av oss pa skype med vara nara och kara dar hemma och an en gang borjar det se ljust ut igen!
Imorgon beger vi oss till sodra Goa, till Palolem, nagot som ska vara en lugnare ide och ett "backpackerstalle", dar tankte vi stanna ett tag. Ligga pa stranden, trekka i en nationalpark ioch bara gora precis vad vi kanner for.
Sen far vi se om vi tar oss till Rajasthan, dar ska tydligen vara 50 C.
Ta hand om er dar hemma, sa tar vi hand om varandra har.
Med Vanliga Halsningar fran Julia Persson, er utsande i Indien.
Sez!
(bilderna kommer... nan. gang..)
Mumbai/Goa
Sa istallet fick vi betala for ett motorstopp i rusningstrafik och ett taxibyte - 150 rupies. Men till CST, Mumbais storsta tagstation, kom vi iallafall och fick dar riktigt bra service. Det hela skedde ganska skonsamt och med tva sleeper class-biljetter rikare kunde vi paborja en heldag i Mumbai! Vi startade upp med besok vid the Gateway of India, vilket ar en triumfbageliknande historia som britterna lat byggas till minne av deras imperium. Det var inte otroligt spannande, men som manga andra saker har handlat om i Mumbai sa ar det allt som hander runtomkring som ar det spannande.
Framfor the Gateway stracker det ut sig ett omrade av ungefar en fotbollsplans storlek (knivigt att uppskatta) och bakom ett omrade som tva bowlingbanor. Framfor minnesmarket svettas enorma mangder manniskor, och bakom bara ett fatal. Min reflektion ar da foljande: varfor en overserios vaktkontroll vid passagen in till de tva sma bowlingbanorna bakom hela skiten?! Och varfor med en metalldetektor som efter arbetspasset skulle kunna anvandas som slagtra i cricket? Jag ser kanske inte vad Indiens vaktsystem ser. Mojligheterna att kapa fiskebatarna man nar fran bakhallet, eller kanske en anvandbar stege upp till bagen for att skjuta ner turister.......
Vi satte oss vid ett tillfalle ner pa en gata med utsikt over havet, for att fordriva tiden med lite yatzy. Under samma tillfalle bad tva familjer, helt oberoende av varandra, att fa ta en bild pa en familjemedlem tillsammans med dessa tva exotiska vita flickor... Vi aker alltsa till Indien for att turista, men ar sjalva sevardheter. Men tillbaka till huvudtraden, sa kom en lokalbo och ville salja pa oss indienkartor av upphangningsstorlek. Vi nappade inte. Men vi fortsatte att prata och plotsligt hade vi skaffat oss en egen guide. Raj hette var nya kompis! Han visade oss forst in i kvarteren som mumbaiborna ror sig i. Overtygade oss att shoppa vars en indisk klanning med tillhorande byxor och sjal - Punjabi dress. Den skulle vara bra att bara nar vi besoker hinduiska tempel, och overhuvudtaget for att inge respekt hos indierna. Vi kanner nastan lika bedarande vackra som indiskorna ar i sina, plus att med Rajs assistans slapp vi kopa dem for turistpris!
Sen hjalpte han oss med att skaffa sim-kort, vi drack chai tillsammans, bytade massvis med musik och bilder med varandra over bluetooth, snackade om allt mojligt och tog sen en taxi tallsammans till CST vid atta. For all hjalp vi fatt gav vi honom 300 rupies, vilket vi inte vet om han ville ha men det var han vard! OCH vi fick en karta av honom, gratis!!! Vi far se hur lange den haller sig intakt...
Nattaget till Goa var som sagt Sleeper class vilket innebar ingen AC, delad "kupe" med sju andra indier och att sovplatserna var britsar fordelade tre pa hojden! Sjukt frigorande och faktiskt inte alls svart att sova gott. Jag avtalade med en kille under mig att vacka oss vid var slutstation, som aven var hans. Samma kille, och hans kompis fragade oss sen om vi ville dela en taxi med dem till Calangute, ett stalle i Goa. Eftersom vart ledord for denna resa ar spontanitet hade vi inget vettigt for oss, sa vi sa alrighteyowboyzzyihaa (nastan) och har ar vi nu! Vi letade ocksa efter hotell tillsammans med dem. De skotte snacket. Vi slapp aterigen priserna for vasterlanningar. Vi gillart!
Sa idag ar det enda vettiga vi gjort att branna isonder oss. Trots 30 i spf...
PUSS O KRAM! /Maria
(vi fick inte koppla in vara kameror pa detta stallet, sa ni far sta ut lite till utan bilder...)
Hotell Apollo, Mumbai
Nu ar mina avtalade tjugo minuter framfor datorn slut, sa jag far springa tillbaka upp pa rummet och packa ihop mina saker!
Tack for alla fina kommentarer, det starker valdigt mycket! Saknar er mycket.
PUSS OCH KRAM, Maria
Festivaler och sant
Vi tog oss ner till Chowpatti beach dar vi hade hort talas om myllrande folkliv. Vilket stamde valdigt bra. Dar blev vi indragna i Holi-firandet, da nagon lite vagligare kille i ett av gangen kom fram och sa "happi Holi!" och darefter smetade farg i hela ansiktet pa oss. Och nar en hade borjat...
Efter lite mat gick vi en promenad langs Marine Drive, for att sedan vid solnedgangen atervanda till Chowpatti, dar det nu myllrade av folk, familjer och gang, gamla som unga. Det saldes grillad majs, chaithe, vindsnurror, ballonger m.m.
Kvallen avslutades pa en liten restaurang dar vi at god middag och drack 8(!)% ol.
Slutet gott allting gott?
Tva timmar efter att vi hade lagt oss vaknade jag av ett overvaldigande illamaende... Delimagen var redan ifatt oss... En riktig mardromsnatt dar jag och Maria turades om toaletten och halde i oss otroliga mangder vatten.
I skrivande stund, mer an ett dygn senare, sa ar jag fortfarande svag i kroppen och illamaendet ligger lite luften, men allt som allt mar jag okej och Maria verkar ma bra nu. Vi har sovit ut ordentligt pa ett finare hotell med odentlig dusch och skona sangar. Vart det!
Idag tankte vi forsoka fa tag pa de dar biljetterna till Goa. Vi langtar fruktansvart mycket efter lite lugn nu.
Bilder kommer upp sa fort vi har tid och ork. Maria kanske till och med har det idag?
Puss och Kram pa er dar hemma. Jag saknar er!
/ Julia
Mumbai
Jag har svart att samla mig och satta ord pa vad jag kanner i skrivande stund. Vi har ju tagits ner pa jorden, skulle man kunna kalla det. Jag hor bakom mig att Julias hander dansar extremt mycket lattare och snabbare over tangentbordet, sa jag later henne gora grovjobbet idag. Sa sitter jag har och myser fram ett lite kortare inlagg...
Nu efter att vi fatt vart rum (som jag skule vilja kalla pefekt for vara behov just nu!) och tagit en nap, kanner vi oss iallafall manskliga igen. Och det faktum att vi nu erkant for bade oss sjalva och for varandra att allt pa denna resan inte kommer vara helt fantastiskt och alldelles ultimat hela tiden, sa kanns allt lite lattare. Nu gor vi bara det basta vi kan av Mumbai.
Vilket betyder att vi lamnar stallet snarast mojligast! Inte sa tufft kanske... Nu kanner vi jattestrakt for att aka ner till Goa! Det kanns bara helt ratt nu - forhoppningsvis en lite lat(t)are tillvaro. Sa vi ska snart ut och shoppa tagbiljetter tankte vi.
Detta var nog mitt livstecken for denna gangen, nu ska vi ut och svettas igen!
Poouz pa er!
Jag hatar Mumbai..
Alla dessa pastaende tog jag lite med en nypa salt. Tankte att jag visste ju att jag skulle fa en chock, sa lite forberedd tyckte jag mig vara.
ICKE! Det finns Inget har som ar lite som hemma, vi ar verkligen en minoritet och det kanns. Jag har aldrig kannt mig sa malplacerad. Varit sa malplacerad... Folk pa gatorna ar till 90 % man och alla kvinnor ar kladda i fantastiska saris och sen kommer vi, i 3/4-byxor, t-shirt och et ansikte som ar blekt och mosigt efter allt resande.
Efter 14 timmar pa flyg eller flygplats kom vi 02.00 (er tid)/ 06.30 (var tid) fram till Chhatrapati Shivaji International airport i Mumbai. Med 5,5 timmar till incheckningen pa hotellet var var forsta plan att glida runt pa flygplatsen nagra timmar, kanske sova lite i ett vilorum eller sa. Var tanke var en stor flygplats med affarer och cafeer...
ICKE! Flygplatsen bestod av en lang gang, kantad av soffor och fonster ut mot taxichaufforer och vantande familjer. Tror vi gled runt dar i 20 minuter.. Sen bestamde vi oss for att ta en taxi in till stan och se om vi kanske kunde fa tillgang till hotellrummet tidigare, eller bara lamna vara vaskor.
En man pa planet hade tipsat oss om prepaid taxi och det kandes ju som ett bra val for tva vita tjejer som ser trotta och vilsna ut - offer!
Vi fick ett kvitto med adressen pa och ett taxinummer, sen var det ju bara att hitta taxin.. Vi fick hjalp att fa hjalp av en vakt. dvs. han fick en annan man att visa oss till ratt taxi. Sen ville han minsann ha pengar for att han hade gjort det! det fick han inte..
Efter en omstandig resa till hotellet, som bland annat bjod pa byte av chauffor, ett par stannande for radgivning om vagen och otroligt manga "Fan vad nara!!!- ogonblick", sa var vi till slut framme vid hotellet. Vi fick inte checka in, men vi kunde lamna vart bagage i ett litet rum. Receptionisten erbjod oss aven att sitta dar och vanta.
HA! skulle Vi, de fantastiska kusinerna, som ar har for att uppleva sa mycket som mojligt och som klarar av vilka utmaningar som helst, sitta inne pa ett hotell och uggla i fyra timmar?
ICKE! vi begav oss direkt ut pa gatorna i jakt pa mat och "kanske nagot mysigt frukoststalle eller cafe". Vi holl oss i alla fall en gata, vi insag att vi inte skulle krangla oss bort for mycket om vi nagonsin ville hitta tillbaks.
Det var inte mycket stallen oppna kl 8 pa en sondag och definitivt inga mysiga cefeer (om det nu ens finns nagra haromkring?). Vi hamnade pa ett litet kyffe med en meny med oandligt manga olika ratter, sa vi bestallde in tva av det enda Maria kande igen - Bhelpuri. Det var en liten kompott av friterade brod och... curry? jag vet faktiskt inte vad som var i den.. Men den var kall, och god! (Ja ni laste ratt, vi at den kalla maten! och jag har inte dott an! Take That!!). Nar vi satt dar, omringade av tusen anstallda pa en 20m2 restaurang och jag hade en flakt rakt i mina redan torra och trotta ogon, erkande jag att jag trampade runt har i ett par alldeles for stora skor. Och nej, det var inte att jag hade gympaskor och alla andra sandaler, eller att jag hade rakat fa med mig Jakobs roddbatar istallet for mina egna. Det ar en metafor! Fattar ni val..
Trots det valde vi att trampa runt pa gatorna lite till, bli bonade om pengar fran en kvinna utan hander och en liten flicka som var precis sa sot som de i radda barnen-reklamerna. Vi stotte pa gatukor och folk som bar tunga laster pa huvudet och barfotabarn och arbetare och fina hus och fula hus och smutsiga grander och spinkiga katter och glada hundar.
Maria holl god min, skulle vara stark och forsoka fa mig att uppskatta lite mer. Men med 3 timmars somn pa tva dygn, jet lag och kulturchock, blev jag grinig och missnojd och fick till slut igenom att vi skulle ga tillbaks och vanta pa hotellet istallet.
Dar gomde vi oss. I det lilla vantrummet satt vi och gomde oss och spelade yatzy.
Vi satt pa hotellet och ugglade i 2 timmar och VAD SKONT DET VAR!
Jag fick grata lite for att jag saknar Jakob, Maria fick slappa den goda minen och vi erkande oss for dagen besegrade, eller rattare sagt krossade av Mumbai.
Men imorgon! Imorgon tar vi dig din javel!
Svettiga kramar / Julia
