Jattemycket
Hur mar du?
Vi mår bra!
Vi befinner oss just for tillfallet i Agra, vardstaden for Taj Mahal. Vi har nu pa riktigt fatt igang var aventyrsanda och har helt tagit oss ifran ugglande pa hotell och IT-cafeer.
Det hela borjade dar vi senast slutade, nattbuss fran Palolem till Hampi - om nagon av oss var gravid nar vi gick pa den bussen, sa ar det problemet garanterat lost nu... Den busschaufforen saktade Inte ner for farthinder inte.
Val framme i Hampi tog vi en liten bat over floden till ett lite lugnare omrade, dar vi hittade Riktigt billigt boende - ca 21 kr per natt! Julia var halvdod, sa Maria tvattade tappert all var tvatt. Julia sov. Gott.
Lite renare, lite piggare, lite senare begav vi oss ut pa vart forsta aventyr i Hampis fascinerande Flintstones-landskap. Med frekventa pauser tog vi oss till Vitthala temple som tog var carvings-oskuld*, helt ok lixom.
Framat kvallen satt fortfarande ugglarranderna i lite, sa vi tog med oss vart Yatzy till restaurangen. Det maste dock sett otroligt roande ut, for bara en kvart senare hade vi fatt fem spelpartners till. Vi hade den oppenhjartlige Sir Laurence och den bekvame, cyniska James, fran England. De tyska Evorna tu, komma fran Koln med skarpa sinnen och Brioneghy(?!) en harlig janta med ostavbart namn fran the land down under.
Inte alltfor manga ol och spel senare foreslogs det att vi alla skulle sammanstrala for en mopedtur kommande dag. Sa vi traffades for gemensam frukost och darefter guidade de Hampiberesta britterna oss genom deras favoriter. Bad i floden, besok i en skon liten by, chaidrickande med chilitavling, punktering, vurpa, lokal Thali med den indiske Napoleon Dynamite som servitor, massvis med lekar med barn, skrammande av barn (James!), foljt av utskallning pa hindu av arg pappa och avslutning med en solnedgang vid Hanuman temple.
Den underbara vistelsen i Hampi avslutades med en maskeradmiddag med ganget som nu kandes som kompisar sen fem ar tillbaks.
Nasta stopp var Aurangabad, for en snabbvisit till Ellora och Ajanta. Direkt stotte vi pa fransyskan Sabine som som garna ville ackompanjera oss till Daulathabad fort och till ett mini Taj Mahal samma dag. Vid middagen pa kvallen kunde Julia fa prata av sig lite om dilemmat med att ha pojkvannen kvar hemma, da Sabine var i precis samma situation. Valdigt avspannande och Jakob-saknighetsframkallande.
Vi bestamde traff for frukost och for en gemensam taxitur till Ellora nasta dag.
Vi bestamde oss for att inte dyka upp.
Eller det gjorde vi inte alls, men det hade varit kul om sa var fallet. Vi tog anvandning av var pappa Bjorn-chauffor fran gardagen, och dealade med honom att han skulle ta oss till Ellora, Ajanta och Jalgaon. Vi tog en guide som skulle visa oss genom de viktigaste bitarna av Ellora. I borjan tankte vi alla tre; vad fan har vi gjort, vi kommer inte fatta ett skit av denna indiska engelska i high speed. Men vi vande oss och fick till slut ut ganska sa mycket av det han berattade for oss.
Huvudattraktionen var Kailasa Temple, ett otroligt stort hindusistiskt tempel i Shivas ara. Det Hela var uthugget med hammare och kil ur bara berget. Och sa exakt kalkylerat att man fick gashud. Sa stort att Maria trodde hon hade en svettig feberdrom. Ovriga 33 grotttempel var likt detta uthuggna ur klippvaggen, 16 hinduistiska, 12 buddistiska och fem jainska. Vi lunchade tillsammans och sen kindpussade vi var franska vannina for att lamna henne dar. Vi och pappa Bjorn begav oss vidare till Ajanta.
Tre timmar senare star vi framfor en rad av 29 hinduistiska grottempel. Dessa mer kanda for sina val restaurerde freskmalningar pa pelare, i tak, pa golv och vaggar. Har holl vi vart egna lite lugnare tempo, laste sjalva om templena och njot av att bara sta och glo pa bilder av boddhisatvor, alskande par, buddhor, elefanter och harligt utsirade monster (las m'o'nster).
Nu nar vi nastan borjat trottna pa de uthuggna miraklen korde Bjornepappsi oss till ett hotell i Jalgaon, staden vi skulle ta taget ifran till Udaipur nasta dag. Kvallen har spenderades med Masala Dosa pa gatan, och efterratt pa ett lokalt populart glasscafe.
Nar vi kom till Udaipur ville vi vara haftiga och ta bussen till omradet var vart utpekade hotell lag. Fragade oss fram till ratt busshallplats, ratt buss och ratt hallplats. Nar nagon baojade snacka om en resa pa 4-5 timmar kastade vi oss av bussen. Ocoolt tog vi en rickshaw som dock ledde oss hela vagen till vart guesthouse, over sjon i Hanuman Ghat. Rent och sott med blommalningar pa vaggarna. Efter en stadig frukost tog vi oss an Udaipurs shoppingutbud med mycket och fint hantverk. Skont att driva runt och kanna sig tjejiga. Vi klamde in en ratt verdelos visit pa City Palace dar vi fastnade i oansliga gangar fyllda av fula tavlor och spexigt utmattande rum. Vid sen lunch traffade vi amerikanen David som var i Indien for att ta fram en bildesign passande for den indiska kulturen. Men han hade tid for annat ocksa. Vi promenixade tillsammans till sun set point, fantiserandes om olika djurkonstellationer, unicorns och om att sla folk i nacken med enorma doda fladdermoss - den sistnamnde fantasin med inspiration fran de cirkulerande enorma fladdermossen over oss.
David foreslog for nasta dag en 3 timmar lang busstur till Ranakpur, for besok i ett jainskt tempel. Vi tankte ja varfor inte och foreslog gemensam frukost, vilket har blivit lite av var grej nu. Innan vi tagade in i templet, at vi en av de godaste maltiderna har. 25 Rs, athurmycketduvill och drick (inte) vattnet som serverades av den stoltaste vattenservitoren vi skadat (om vi nagonsin gjort det forut). Templet, i utkarvad vit marmor var vackert. Det ar svart att lata sig imponeras av tempel efter var den dos vi fick i Ajanta och Ellora.
Pa kvallen var det festival. Vi kopte en ballong. Och en ko.
Nasta dag i korta drag: tagbiljettkop, en otrolig massage och lite mer shopping. Framat skymningen satte vi oss ner, lutade mot en port och bara tittade pa folket som gick forbi, pa vag till festivalen. Det var en skon stund, da man hade tid att lata intrycken sjunka in.
Senare pa kvallen tog vi nattaget till Agra, sa har sitter vi i skrivande stund! Vi ska snart ga ut ock leta upp en fin plats som vi kan sitta och titta pa Taj i solnedgangen ifran. Imorgon aker vi till Dehli, varifran vi pa sondag flyger till Kolkata. Samma dag aker vi darifran till Kuala Lumpur, Malaysia! Kommer nagonsin orka skriva igen?
Puh.
Ta hand om er, surfa lugnt. /Julia & Maria
*Ett vida kannt backpackeruttryck i Indien for forsta gangen man ser utkarvade monument i sten?
Pahlohlehm
Hej dar hemma, och o-hemma om nagon inte ar hemma! Hoppas alla ar matta och glada!
Nu har vi spenderat var fjarde och sista natt har i Palolem, Goa. De tva sista natterna sov vi da i en sa kallad "hydda pa stranden", vilket mor min lilla, inte ar sa primitivt och farligt som det later. Det ser visserligen ut som att de sma stugorna ar ihopsatta med sma kopparspik och lim, men det hela overmalat med mycket charm! Vi har slumrat till havsbrus och ett koks slammer - vi bodde 100 m fran havet och vagg i vagg med ett restaurangkok. 
Har sitter Kulan pa var hyddas veranda och tror hon ar kulturell
Vad har statt pa i Palolem da?
Efter att vi varit uppe tidigt i onsdags och fixat vart nya hem, kande vi for att aventyra. Sa vi tog pa oss vettiga klader for vandring och svett, packade en ryggsack och borjade ga. Vi visste att det langre norrut, langs med kusten, skulle ligga en gammal portugisisk fastning vilket lat spannande. Dit kan vi ta oss! Det ska val inte vara sa svart att hitta en vag om man bara foljer havet. Vandringen bort fran den turist- och forsaljarbestrodda stranden paborjades och snart var vi uppe och klattrade pa klippor. Fin utsikt. Omojligt att ta sig vidare langs stranden. Hittade en stig, tva stigar, tre stigar, valde att folja en. Svettades i sonder och aventyret fick ett oaventyrligt slut nar vi markte att vi bara varit uppe och vant pa en kulle och snart var tillbaka pa var egen strand... 
Har skmtas mina nyinkopta Hanna Montana-shorts. Man kan ju inte sluta med fashion bara for att man reser. Och ser man pa, den indiska horisonten ar lite skev...
Var hybris minskade och vi fragade efter vagen till Cabo de Rama, vilket ar namnet pa fastningen. Cabo de Rama ligger 2 mil fran Palolem. Motorrickshaw hette raddningen. Vi agnade oss inte ens att tanka pa hur dumma vi varit som trott att ja! lat oss promenera lite sa kommer vi nog snart till en portugisisk fastning.
Vi fick i varje fall en riktigt schysst formiddag dar vi vandrade runt mellan resterna av flera olika portugiskiska fort. Samtliga erbjod storslagen utsikt over havet och landskapet. Trakigt for portugisisk militar om det inte varit sa... Dar gick vi och fantiserade om hur det varit nar fastningen anvandes. Hur det sett ut i och runt ruinerna av ett hus vid den hogsta punkten. Fotogenlampor i morkret, vita skjortor och tygstycken, skinnstovlar, pipor och tobak sag i varje fall jag framfor mig.
Julia star i en oppning ut mot havet, pa Cabo de Rama.
I resterna fran ett hus pa fasningen
Klattrade i trad gjorde jag ocksa
Innan vi hoppade in i var rickshaw for hemfard kakade vi brakgod och brakbillig lunch pa ett litet stalle i narheten. Vi fragade efter den farskaste fisken han hade. En hel makrill och en rockfish (svenska?) blev resultatet. Grillade med latt kryddning, serverat med enkel kalsallad och citron. Tva cola. 100 rupies for bada. 17 kr. Eh... najs.
Fruktansvard fokus, fantastisk fisk!
Palolem har varit jatteskont. Lite svennesemester, riktig avkoppling. Massa god havsmat (rakor, enorma tigerrakor, blackfisk m.m), inhandlande av harliga klanningar, tunikor och smycken, lasning och underbara manniskor runtomkring oss.
Ikvall tar vi nattbuss till Hampi. Tror att det kommer bli trevligt som bara den! Vi har forresten kopt flygbiljetter ocksa, fran Dehli till Kolkata. Detta for att prisskillnaden mellan flyg och tag var sa fantastiskt mycket mindre an tiden for fard.
Nu ska jag ata. Alskar eller gillar er mycket! PUSS /Maria
Sex(_)bilder
Ikvall skulle vara kvallen da vi laddade upp Alla vara bilder.
Ni skulle bli sa glada, vi skulle bli sa glada.
Ni skulle kommentera mycket och vi skulle vara stolta over alla vara bilder.
Men det har internetet ar inte alltid var van...
Sex bilder hade vi iallafall talamod till att lagga upp under 1,5 timme.
NJUT!
1.Flygplatsen i Istanbul, I'm on an airport!
2. Rosa folk i Mumbai firar Holi!
3. Chowpatti beach, var inte svart att lata bli att bada...
4. Indier ar coola!
5. En modig kille borjade trenden att smeta Holi-farg pa de vita turistbrudarna
5. Solnedgang och folkliv vid Chowpatti Beach
Palolem
Hejhalla!
Vi fick forgylla Panjim med annu en natts vistelse, for att lata Marias feber lagga sig helt. Trots den lilla sjukdomen var de tre dagarna i staden en underbar tid. Pa den andra utforskade vi bland annat Indiens svar pa Overskottsbolaget - for att fly varmen vid lunch - vilket resulterade i ett par, tre riktiga kap!
Igar, mandag, bussade vi ner till Palolem och vid ankomst kande vi att ditta e jo najs! Har stannar vi, foh sho! Vi bokade tva natter pa ett guest house for rimlig summa, for att imorgon hitta oss en passande hydda pa stranden. En hydda bland miljontalsfiljonerboner palmjavlar. Ni anar inte! Man laser i guidebocker att stranden kantas av kokospalmer - man tanker sig en gles alle med prydliga, exotiska trad. Men denna vegetation gar bananas!!! De e en focking skog mannen...
Har ser ni den:
Vi sau di! en Focking skog!
Forovrigt ar Palolem en jattefin strand med lagom mycket folk, och aven om vi kanske har lite svart att erkanna det, sa ar det skont att se vasterlandska turister. Igar, nar vi satt pa en stearinupplyst strandservering, flyttade vi ihop vart bord med en liten potpurri av olika nationaliteter; tva portugisika killar, boende i England, en brasilianare och en tysk. Vi pratade hela kvallen; om sprakskillnader, veterinarer, mat, resor, England och hariga brost.
Ha det fett i barrskogarna dar hemma!
puss o kjam, ses pa stan
/Maria och Julia
Goa och sa
Var andra dag i Calangute bjod tag-killarna med oss att hanga med ut pa kvallen. De hade precis blivit fardiga med sina IT-utbildningar och hade akt till Goa for att fira innan arbetslivet skulle dra igang. Vi hakade pa och bestamde att vi skulle ses vid halv 11 pa kvallen for att sen ta oss vidare till Baga.
Under dagen agnade vi oss at att undvika solen, ata, kopa en Lonely Planet - Indien till ett bra mycket billigare pris an i Sverige. Sen vid skymningen gick vi en promenad langs stranden till en finfin solnedgang och fotbollsspelande killgang. Som Lars rekommenderade i kommentarerna sa sag vi aven de upplysta batarna som var precis sadar festliga som han pastod - Tack Lars!
Pa kvallen hamtade de upp oss med mopeder.. Vi tyckte det kandes litre sadar till att borja med, trafiken overallt ar kaotisk och om vi nu skulle till en klubb och de kulle dricka ocksa... Dessutom kande vi oss lite som tva dumma vasterlandska brudar som bara hoppade upp bak pa varsin indiers moped.
Men allting gick bra, de var vana vid trafiken och den enda som verkligen drack dar korde inte heller tillbaks.
Sjalva utestallet var "Tito's", den kandaste nattklubben i omradet. Eftersom det var Ladies Nite, sa kom vi in gratis och drinkarna var gratis. Sa den enda utgiften vi hade den kvallen var nar vi var sugna pa att kopa varsin Corona istallet och de kostade 520 Rupies(!!!) ~ 43 kronor!! Ar inte det dyrare an i Sverige?!
Men allt som allt var det en lyckad kvall och vi kom hem ororda och intakta, trotta och glada.
Idag har vi tagit oss med buss till Panjim, Goas huvudstad. (Den manliga hyndan till busschauffor tog ett rejalt overpris och vi hann inte riktigt reagera innan han hade kort ivag...) Men sjalva bussresan var svettig, men trevlig, vi jamforde svensk och indisk kultur med tva pratglada indiska man.
Panjim ar en fin stad med mycket fina hus och en harlig stamning, vi lyckades hitta ett rum pa ett guesthouse for 515 Rupies per natt (ca 85 kronor) tillsammans. Vardarna var otroligt omtanksamma och snalla. Mannen ritade upp en forenklad karta over Panjim och bra stallen har: restauranger, IT-cafeer, marknader och tipsade aven om var det skulle vara en Karneval under eftermiddagen. Det var nastan sa att jag blev rord :)
Eftermiddagen spenderade vi pa rummet. Maria hade borjat kanna sig lite sjuk, sa vi hallde i henne resorb, ipren och alvedon och sa fick hon vila. Det var inte utan att kanna mig orolig om jag sneglade pa henne lite da och da dar hon lag, men det ar battre nu och forhoppningsvis blir det helt bra, sa att vi slipper sjukhus eller sanna trakigheter.
Vi lyckades tillslut ta oss ut lite, fa i oss lite mat, se lite pa karnevalen och nu sitta har pa IT-cafeet. Vi har fatt prata av oss pa skype med vara nara och kara dar hemma och an en gang borjar det se ljust ut igen!
Imorgon beger vi oss till sodra Goa, till Palolem, nagot som ska vara en lugnare ide och ett "backpackerstalle", dar tankte vi stanna ett tag. Ligga pa stranden, trekka i en nationalpark ioch bara gora precis vad vi kanner for.
Sen far vi se om vi tar oss till Rajasthan, dar ska tydligen vara 50 C.
Ta hand om er dar hemma, sa tar vi hand om varandra har.
Med Vanliga Halsningar fran Julia Persson, er utsande i Indien.
Sez!
(bilderna kommer... nan. gang..)
Mumbai/Goa
Sa istallet fick vi betala for ett motorstopp i rusningstrafik och ett taxibyte - 150 rupies. Men till CST, Mumbais storsta tagstation, kom vi iallafall och fick dar riktigt bra service. Det hela skedde ganska skonsamt och med tva sleeper class-biljetter rikare kunde vi paborja en heldag i Mumbai! Vi startade upp med besok vid the Gateway of India, vilket ar en triumfbageliknande historia som britterna lat byggas till minne av deras imperium. Det var inte otroligt spannande, men som manga andra saker har handlat om i Mumbai sa ar det allt som hander runtomkring som ar det spannande.
Framfor the Gateway stracker det ut sig ett omrade av ungefar en fotbollsplans storlek (knivigt att uppskatta) och bakom ett omrade som tva bowlingbanor. Framfor minnesmarket svettas enorma mangder manniskor, och bakom bara ett fatal. Min reflektion ar da foljande: varfor en overserios vaktkontroll vid passagen in till de tva sma bowlingbanorna bakom hela skiten?! Och varfor med en metalldetektor som efter arbetspasset skulle kunna anvandas som slagtra i cricket? Jag ser kanske inte vad Indiens vaktsystem ser. Mojligheterna att kapa fiskebatarna man nar fran bakhallet, eller kanske en anvandbar stege upp till bagen for att skjuta ner turister.......
Vi satte oss vid ett tillfalle ner pa en gata med utsikt over havet, for att fordriva tiden med lite yatzy. Under samma tillfalle bad tva familjer, helt oberoende av varandra, att fa ta en bild pa en familjemedlem tillsammans med dessa tva exotiska vita flickor... Vi aker alltsa till Indien for att turista, men ar sjalva sevardheter. Men tillbaka till huvudtraden, sa kom en lokalbo och ville salja pa oss indienkartor av upphangningsstorlek. Vi nappade inte. Men vi fortsatte att prata och plotsligt hade vi skaffat oss en egen guide. Raj hette var nya kompis! Han visade oss forst in i kvarteren som mumbaiborna ror sig i. Overtygade oss att shoppa vars en indisk klanning med tillhorande byxor och sjal - Punjabi dress. Den skulle vara bra att bara nar vi besoker hinduiska tempel, och overhuvudtaget for att inge respekt hos indierna. Vi kanner nastan lika bedarande vackra som indiskorna ar i sina, plus att med Rajs assistans slapp vi kopa dem for turistpris!
Sen hjalpte han oss med att skaffa sim-kort, vi drack chai tillsammans, bytade massvis med musik och bilder med varandra over bluetooth, snackade om allt mojligt och tog sen en taxi tallsammans till CST vid atta. For all hjalp vi fatt gav vi honom 300 rupies, vilket vi inte vet om han ville ha men det var han vard! OCH vi fick en karta av honom, gratis!!! Vi far se hur lange den haller sig intakt...
Nattaget till Goa var som sagt Sleeper class vilket innebar ingen AC, delad "kupe" med sju andra indier och att sovplatserna var britsar fordelade tre pa hojden! Sjukt frigorande och faktiskt inte alls svart att sova gott. Jag avtalade med en kille under mig att vacka oss vid var slutstation, som aven var hans. Samma kille, och hans kompis fragade oss sen om vi ville dela en taxi med dem till Calangute, ett stalle i Goa. Eftersom vart ledord for denna resa ar spontanitet hade vi inget vettigt for oss, sa vi sa alrighteyowboyzzyihaa (nastan) och har ar vi nu! Vi letade ocksa efter hotell tillsammans med dem. De skotte snacket. Vi slapp aterigen priserna for vasterlanningar. Vi gillart!
Sa idag ar det enda vettiga vi gjort att branna isonder oss. Trots 30 i spf...
PUSS O KRAM! /Maria
(vi fick inte koppla in vara kameror pa detta stallet, sa ni far sta ut lite till utan bilder...)
Hotell Apollo, Mumbai
Nu ar mina avtalade tjugo minuter framfor datorn slut, sa jag far springa tillbaka upp pa rummet och packa ihop mina saker!
Tack for alla fina kommentarer, det starker valdigt mycket! Saknar er mycket.
PUSS OCH KRAM, Maria
Festivaler och sant
Vi tog oss ner till Chowpatti beach dar vi hade hort talas om myllrande folkliv. Vilket stamde valdigt bra. Dar blev vi indragna i Holi-firandet, da nagon lite vagligare kille i ett av gangen kom fram och sa "happi Holi!" och darefter smetade farg i hela ansiktet pa oss. Och nar en hade borjat...
Efter lite mat gick vi en promenad langs Marine Drive, for att sedan vid solnedgangen atervanda till Chowpatti, dar det nu myllrade av folk, familjer och gang, gamla som unga. Det saldes grillad majs, chaithe, vindsnurror, ballonger m.m.
Kvallen avslutades pa en liten restaurang dar vi at god middag och drack 8(!)% ol.
Slutet gott allting gott?
Tva timmar efter att vi hade lagt oss vaknade jag av ett overvaldigande illamaende... Delimagen var redan ifatt oss... En riktig mardromsnatt dar jag och Maria turades om toaletten och halde i oss otroliga mangder vatten.
I skrivande stund, mer an ett dygn senare, sa ar jag fortfarande svag i kroppen och illamaendet ligger lite luften, men allt som allt mar jag okej och Maria verkar ma bra nu. Vi har sovit ut ordentligt pa ett finare hotell med odentlig dusch och skona sangar. Vart det!
Idag tankte vi forsoka fa tag pa de dar biljetterna till Goa. Vi langtar fruktansvart mycket efter lite lugn nu.
Bilder kommer upp sa fort vi har tid och ork. Maria kanske till och med har det idag?
Puss och Kram pa er dar hemma. Jag saknar er!
/ Julia
