Brasien

Det var inte taxi included. Det var taxes...

Sa istallet fick vi betala for ett motorstopp i rusningstrafik och ett taxibyte - 150 rupies. Men till CST, Mumbais storsta tagstation, kom vi iallafall och fick dar riktigt bra service. Det hela skedde ganska skonsamt och med tva sleeper class-biljetter rikare kunde vi paborja en heldag i Mumbai! Vi startade upp med besok vid the Gateway of India, vilket ar en triumfbageliknande historia som britterna lat byggas till minne av deras imperium. Det var inte otroligt spannande, men som manga andra saker har handlat om i Mumbai sa ar det allt som hander runtomkring som ar det spannande.

Framfor the Gateway stracker det ut sig ett omrade av ungefar en fotbollsplans storlek (knivigt att uppskatta) och bakom ett omrade som tva bowlingbanor. Framfor minnesmarket svettas enorma mangder manniskor, och bakom bara ett fatal. Min reflektion ar da foljande: varfor en overserios vaktkontroll vid passagen in till de tva sma bowlingbanorna bakom hela skiten?! Och varfor med en metalldetektor som efter arbetspasset skulle kunna anvandas som slagtra i cricket? Jag ser kanske inte vad Indiens vaktsystem ser. Mojligheterna att kapa fiskebatarna man nar fran bakhallet, eller kanske en anvandbar stege upp till bagen for att skjuta ner turister.......

Vi satte oss vid ett tillfalle ner pa en gata med utsikt over havet, for att fordriva tiden med lite yatzy. Under samma tillfalle bad tva familjer, helt oberoende av varandra, att fa ta en bild pa en familjemedlem tillsammans med dessa tva exotiska vita flickor... Vi aker alltsa till Indien for att turista, men ar sjalva sevardheter. Men tillbaka till huvudtraden, sa kom en lokalbo och ville salja pa oss indienkartor av upphangningsstorlek. Vi nappade inte. Men vi fortsatte att prata och plotsligt hade vi skaffat oss en egen guide. Raj hette var nya kompis! Han visade oss forst in i kvarteren som mumbaiborna ror sig i. Overtygade oss att shoppa vars en indisk klanning med tillhorande byxor och sjal - Punjabi dress. Den skulle vara bra att bara nar vi besoker hinduiska tempel, och overhuvudtaget for att inge respekt hos indierna. Vi kanner nastan lika bedarande vackra som indiskorna ar i sina, plus att med Rajs assistans slapp vi kopa dem for turistpris!

Sen hjalpte han oss med att skaffa sim-kort, vi drack chai tillsammans, bytade massvis med musik och bilder med varandra over bluetooth, snackade om allt mojligt och tog sen en taxi tallsammans till CST vid atta. For all hjalp vi fatt gav vi honom 300 rupies, vilket vi inte vet om han ville ha men det var han vard! OCH vi fick en karta av honom, gratis!!! Vi far se hur lange den haller sig intakt...

Nattaget till Goa var som sagt Sleeper class vilket innebar ingen AC, delad "kupe" med sju andra indier och att sovplatserna var britsar fordelade tre pa hojden! Sjukt frigorande och faktiskt inte alls svart att sova gott. Jag avtalade med en kille under mig att vacka oss vid var slutstation, som aven var hans. Samma kille, och hans kompis fragade oss sen om vi ville dela en taxi med dem till Calangute, ett stalle i Goa. Eftersom vart ledord for denna resa ar spontanitet hade vi inget vettigt for oss, sa vi sa alrighteyowboyzzyihaa (nastan) och har ar vi nu! Vi letade ocksa efter hotell tillsammans med dem. De skotte snacket. Vi slapp aterigen priserna for vasterlanningar. Vi gillart!

Sa idag ar det enda vettiga vi gjort att branna isonder oss. Trots 30 i spf...

PUSS O KRAM! /Maria

(vi fick inte koppla in vara kameror pa detta stallet, sa ni far sta ut lite till utan bilder...)