Brasien

blogg.se har mailat oss om att bloggen varan borjat mogla

Hur borjade mitten av var resa? Vi tog oss den 28:e april med buss till Ho Chi Mihn/Saigon och borjade ata nudelsoppa (pho) och gott grillat flask som tokar. Och det ar val det vi har hallt pa med tills nu. Pa skilda platser det vill saga.

Faktum ar att vietnameserna ar nagra riktiga veteraner vad galler grillad mat, och Marinad!


Tva svettiga tjejer pa en cyclo i Saigon. Efter denna bilden borjade vi trana, for ett tag iallafall.


Ho Chi Mihn gjorde oss lika lamslagna som storstaderna brukar sa vi tog oss vidare soderut till Phu Quoc. En stor och omtanksam o. Julia tyckte tillvaron var ospannande sa hon tryckte sitt ben mot ett avgasror pa en moped. Sen kande hon sig levande igen. Det lilla trakiga med detta var att Julia inte skaffade sig en "Saigon Kiss" av vanlig turistrang (alla har dem) utan ett Saigon Grovhangel - 2:a gradens brannskada, fick vi reda pa 12 dagar senare nar infektionen gatt alldeles for langt och vi inte langre kunde ignorera det. Doktorn rekommenderade mycket antibiotika och forband - en lite striktare behandlingsmetod an varat "lat kroppen ta hand om det, lufta lange och val!".



Vi hade en underbar dag med massa moten med lokalborna pa on, da vi hyrde varsin moped och korde runder. En massa tid och lasning vid stranden och uppraggning av vietnamesiska brudar pa kvallsmarknaden i staden. (Vi forstar oss fortfarande inte riktigt pa varfor de var tvugna att forcera oss fula snack-halsband och betala dem utan att ge oss chansen att andas... Intressant mote, sannerligen!)

Vi unnade oss jattemysigt boende pa on, en bungalow med nara avstand til vattnet, och Mycket grillad fisk.




Phu Quoc var en stralande utgangspunkt for att upptacka sodra Vietnam och Mekong deltat lite. Julia sokte spanningen aven i Mekong. En kvall i deltastaden Can Tho, nar vi satt och grillade blackfisk bestamde sig Julia for att kasta ner Marias kamerafodral i floden. Bara for att sedan kunna fiska efter det, sittandes pa huk och fiskande med fotterna. Sen kasade otroligt langsamt och hjalplost ner i det ackliga bruna vattnet. Den heroiska Maria skrattade gott och passade pa att ta bra semesterbilder, innan hon gjorde Ingenting for att hjalpa till.



I Can Tho slog vi till pa ett slags dunderpaket som var hotellagare snickrade ihop till oss. Det startade redan nasta morgon 5.30  med frukost och soluppgang pa floden. Dagen fortsatte pa floden med flytande marknader och besok pa nudelfabrik. De flytande marknaderna var verkligen ett intressant fenomen. Vi visste val inte riktigt vad vi vantat oss men kanske mer en marknad som flot pa pramar eller nagot. Men i sjalva verket handlades det med gronsaker, frukt, klader och drycker fran bat till bat. Sarskilda omraden i floden var utsatta att vara marknadsplatser. Allting pagick valdigt tyst och metodiskt. Det var en hapnadsvackande syn.






Vart dunderpaket gick vidare med bil till Vihn Long for en natt pa ett homestay. Detta har vi forstatt ar en turistfalla och ar lika "hemma" som vilket guest house som helst. Men vi fick avnjuta en av de basta maltiderna vi haft i Vietnam, och detta i sallskap av ett fortjusande franskt syskonpar.

Nasta dag var hemsk. Maria hade feber och vart dunderpaket drog oss med till ett avskyvart zoo. Var guide maste forlorat livshoppet nar han sag sina kunder forkrossade over minimala burar, djurmisshandel och avklippta vingar. Usch!


Strutsridning, tjoho... och bjornburar.

Sista delen av paketet var en biltur till Mui Ne, ett stalle vid kusten.

Mui Ne var Semester. Pool, bok, frukt, fisk och ett avbrott i form av sanddynebesok! En mycket besynnerlig naturforeteelse - en stor hog med vit sand och en stor hog med rod sand, omgivet av sjo, skog, hav, akrar och vardagsliv. Vi betalade en slant for att lana en platlapp av en unge for att ta en aktur pa sanddynerna. Liksom vid besoket till nojesparken i Kuala Lumpur, forvantade vi oss nu hisnande farter ner for de slata dynerna. Resultatet har vi pa film, och det ar allt annat an hisnande... 






I Mui Ne satte vi oss i en minibuss som Maria forst trodde skulle ta oss till den "stora fina bussen", men icke. Denna lilla buss korde oss hela vagen (vag och vag, det var val mindre hal utanfor vagen an pa...) till bergsstationen Dalat. Med lite frisk luft i lungorna kande vi oss peppade for en manikyr(?) och extra klodd med byte av hotell - latt vart det med tanke pa den underbara frukosten det senare serverade och massageduschen!
Var andra dag i Dalat besokte vi "Crazy house" som var som taget ur Alice i underlandet. 







Banan-kopar-aventyret som blev ett 16-gratis-bananer-aventyr!

Fran Dalat tog vi en buss mot Hoi An och efter ett byte i Nha Trang och en natt med fotterna nerstoppade i satet framfor, var vi framme. Vi hittade ett hotell som var fantastiskt och som vi fick betala ratt sa mycket for. Men svanarna pa sangen, poolen och en harlig frukostbuffe vagde upp for priset.



Hoi An var var favoritplats i Vietnam, gatorna fyllda av skradderier, sma affarer, mysiga restauranger och massa gula gamla rejala hus.
Redan forsta dagen la vi in en bestallning pa varsin klanning och varsin trench coat pa ett av dessa skradderier. Det var ocksa nu nagongang Julia insag att det inte langre holl att lufta saret och krop till en lakare. Med bandagerat ben, nya klanningar och ett glatt humor begav vi oss ut for en god middag, en god flaska vin och senare ett glatt gang britter.






Nasta dag var vi lite lugnare och mos mest rundor. Provade forsta utkastet pa vara klader, aterbesok hos farbror doktorn och mysmiddag. Kvallen spenderandes framfor TV:n dar det var en javla massa Victoria's Secret. Det var sanslost.


Sen var det dags for lite fart! Vi flyttade till ett nytt, annu dyrare hotell, men nu av en riktig anledning - EN DAG TILL MARIAS 20-ARSDAG! Vi firade dan fore dan med att hyra en cykel och ta oss runt bland de fina gamla byggnaderna i stan. Vi tog aven en liten avstickare och cyklade langs flodkanten utanfor turistomradet. Dar fick vi se riktiga manniskor!






Pa kvallen stotte vi forst pa tva amerikaner som bjod oss pa forfodelsedagsmiddag. Sen stotte vi pa en grupp, som vi bestamde oss for att ansluta oss till. De var ute pa paketresa genom Vietnam (dock inte lika dunder som var...) och eftersom de satt pa samma bar som oss, sa tedde det hela sig naturligt. OCH SEN stotte vi pa tva svenska brudar att supa med!  Fest blev det hur som helst med allihopa!






Manga manga festbilder... Och detta var bara dan fore dan! Inte alls planerat, som ni kan se pa kladseln. Ursprungliga planen var att se en traditionell dansshow och ha mysmiddag. HAPP!

Marias fodelsedag firade vi med brakfrulle pa vart jattefina hotell, innan vi gick for den slutliga provningen av kladerna.






Pa kvallen drog vi pa oss vara nya fina klanningar, fonade haret, malade pa eyeliner och sen begav vi oss ut pa det aventyr som kallades Julias fodelsedagsmiddag for Maria! En 8-rattersmiddag pa en mysig balkong. (Ah vad fint Julia fixade for mig, ska ni veta darhemma! Finiskulan TACK!)





Sen kan vi ju inte noja oss med bara middag nar var kara Majsan har fyllt 20. Naj naj! Vi motte upp med den darade gruppen igen och vi drog allihopa till King Kong bar som lovade "free Rum and free pool table dancing!" - vem kan motsta det?
Sen att vi och var kara grupp var de enda dar ar detaljer va?







Vad som hande sen gick ruskigt snabbt. Morgonen efter slapade vi oss upp sex, for att njuta frulle innan vi tog bussen till Hue - en gammal stad som pastods vara trevlig. Under natten hade ett sar pa Marias fot utvecklats till en stor rod och bultande planet till fot... Vi bestamde oss for att inte lufta det. Doktorn med en gang! Sjukhuset i Hue var val ungefar allt vi sag av Hue. Det kandes som en stad man skulle vandra runt i och vandring ar inget som rekommenderas till en inflammerad fot. Stelkrampsspruta och en massa antibiotika var vad som rekommenderades.
Samma kvall satte vi oss pa ett nattag till huvudstaden Hanoi.
Vid femsnaret anlande vi till Hanoi och hade ingenstans alls att bli av. Vi at frukost pa gatan och sen en gang till pa ett litet cafe under tiden som vi vantade pa att en resebyra skulle oppna. Sa fort den hade oppnat stormade vi in och bokade tva biljetter till en kryssning i Halong Bay PRONTO! Och javisst, en halvtimme senare blev vi upplockade av bussen och fick vart forsta mote med vara nya reskamrater. Tre robusta man fran Nya Zeeland, ett hollandsk/vietnamesiskt par, en amerikans tjej och ett ytterst mail wife-igt par.



I kryssningen ingick en harlig sjuratterslunch innan vi gjorde ett litet avhopp for att se "amazing cave". En javligt stor grotta, men vet inte om den var sa sjukt amazing egentligen.
Nar vi kom tillbaks blev det bad, med hopp fran dacket, drinkar, varrulle-lagning pa dack och elva(!)rattersmiddag.
Nasta dag vaknade vi upp till kluckande fran havet och efter att ha serverats frukost begav vi oss ut i kajaker for att se landskapet lite narmare. Resten av dagen efter det fick vi slappa och ha det trevligt tills det var dags att ta bussen tillbaks till Hanoi igen. 



I Hanoi hade vi sedan innan bokat nattag till Sapa redan samma kvall som vi kom tillbaks, allt for att slippa storstadstristessen.

Nu skriver vi inte sa detaljerat om Sapa, for det hande inte sa mycket och for att vi ar fruktansvart trotta pa att sitta har nu. Men Sapa var valdigt fint och mysigt och byborna var gulliga om an lite barbariska i sin djurhantering pa marknaden... Och landskapet var FANTASTISKT!








Pa vagen tillbaks fran en helgmarknad sag vi Kina!


NU FAR DET RACKA! Vi ar i skrivande stund i Hanoi, men imorgon drar vi till....



BBBBAAAAAAAAAANNNNGGGGKKKOOOOOOOOOOKKK!!!!!!!!!! KRIG!